Lördagmorgon och allt är gott

Äter frukost och lyssnar på Anna Ternheim på Spotify. Hundarna sover. Strax ska jag iväg och göra mitt sista (?) uppdrag för agilitysektorn. Sen är det helg och utegångsplaner med AC.

Men just nu, bara stilla, i tio minuter till.

 

Galet dålig på att uppdatera

Just nu är det nästan bara jobb som gäller. Vi är ute hela dagarna och inventerar beten hela dagarna och är rätt trötta och mosiga när vi kommer hem. Vovvarna sover nästan hela tiden hemma. Monster kryper upp i soffan och dampar sig när han blir kissnödig, men får han bara kissa så somnar han igen. Det är jobbigt att jobba

Efter min mardrömssommar rätt så tuffa sommar så är jag just nu rätt trött på att ha saker i almanackan eller att överhuvudtaget vara uppbokad. Jag försöker rensa mina måsten. En del i det är att avgå från agilitysektorn, jag orkar helt enkelt inte engagera mig. Eller, det är inte riktigt sant, jag orkar kanske, men jag tycker inte att det är kul! Jag tycker inte att nåt hunderi är kul just nu, bara att gosa och gå promenader och bara vara med hundarna. Min plan är inte göra nåt jag inte vill och att hitta träningslusten igen. Som tur är så är mina hundar som sagt väldigt nöjda ändå, så dom verkar inte misstycka alls

Jag har tänkt lite på det där att engagera sig i klubben, man pratar om att alla ska dra ett strå till stacken och inte låta några eldsjälar göra allt jobb, men å andra sidan så är ju jag viktigast i mitt liv, och att jag mår bra och trivs med mitt liv är ju viktigast för mig. Om jag tycker att det är kul att göra saker för klubben, fine, men om jag känner att det tar emot och att jag inte känner någon som helst lust, ska jag fortsätta då? Det känns inte så. Jag håller ju på med hundar och med hundträning för att jag gillar just mina hundar och att träna dom, det är ju DET jag tycker är roligast! Och visst kan jag göra saker för klubben och tycka det är kul, men inte på bekostnad av träningen av mina egna hundar eller på lusten att träna dom. I sommar har jag ofta varit på klubben och gjort andra saker, medan mina egna hundar sitter i bilen och har tråkigt. Och det känns inte alls rätt. Jag vill att syftet framför allt ska vara att JAG tränar MINA hundar när jag är på klubben, särskilt med tanke på hur begränsat med tid det finns på ett dygn.

Är jag självisk? Ja kanske, men det är ändå det som känns rätt just nu… Släppa alla måsten och hitta lusten att träna, så att vi kan krypa fram ur vintermörkret fyllda med motivation inför en ny tävlingssäsong

Hund på jobb, men brist på träning

Mina vovvar följer med mig varje dag på jobbet. Dom hänger i bilen, men framför allt så dräller dom i hagarna medan jag går omkring och uppskattar fodervärden. Fördelarna är många, dom behöver inte var själva nästan nånting, deras vardag är betydligt mer stimulerande än om dom vore hemma, dom är trötta när vi kommer hem och jag också är trött. Men det finns ju också nackdelar… Som att hundarna är genomskitiga och måste bada varje dag, och att dom skitar ner tjänstebilen så jag kommer få ett mindre helvete att städa den sen Men den största nackdelen är att vi är för trötta för att träna! Efter att ha varit aktiva i 8 timmar så känns det inte så lockande att gå ut och träna, dessutom i mörker! Hundarna sover och jag segar i soffan, seg efter att ha gått ute hela dagen. Men jag hoppas att det inte blir kris och katastrof för det, får träna Monster lite ute i hagarna och så tänker jag att träna hinner vi, han är ju bara bebis än… Och så är han ju en snabbtänkt bc så allt kommer ju sitta den dagen jag tar upp det…? Eller?

Vardagen…

..lunkar på och livet rullar in i någorlunda vanliga hjulspår igen. Vad nu ”vanliga hjulspår” är? Jag har ju nu det fjärde jobbet för i år, livet är inte statiskt. Bloggen har legat ganska nere ett tag, planen är att ta upp mer bloggande, samtidigt som jag inte vill offra för mycket tid på den heller.

Jyckarna och jag är trötta på kvällarna efter heldagar ute i fält och fokus ligger på att må bra framför allt. Min hälsa har nämligen blivit lite lätt lidande av diverse stressmoment runt omkring.

Troll och jag har iaf plockat hem Johans får, någon km förbi villor, trädgårdar, diken och andra små hinder. Troll var alldeles för het i början, men efter att ha jobbat med tempot och gått halva sträckan ungefär så dämpade han ber sig och hittade tempot. Duktig kille var han!

Monster är söt och charmig och busig, livrädd (!) för duschen och har full fart utomhus! Dessutom en riktig knähund

Nu väntar strax sängen!

Ha det gott, tack för alla värmande ord och ta hand om varandra!

Tankar om dig..

Det är mycket som rör sig i mitt huvud i dessa regntunga dagar fyllda med sorg. Tankarna surrar som bin i en kupa och gör det omöjligt att sova och får mig att gråta  och att fyllas med en enorm beskyddarinstinkt för lilla bebisen som nu är moderlös. Jag tänker att livet är förgängligt och så svårt att få grepp på. Att jag vet vad som rör sig i mitt eget huvud, men att jag inte har en aning om vad som rör sig i andras. Att det är så lätt att vara hemlighetsfull, att dölja det vi vill dölja, låtsas som att livet är okej och att vi mår bra, när allt kanske är kaos inuti. Även när jag ser in i dina ögon så kan jag bara gissa vad du verkligen känner.

Att någon som jag kände mådde så dåligt och kände sig så värdelös att hon ansåg att världen skulle bli en bättre plats utan henne känns helt overkligt. Vi anade inget, inte hennes vänner, föräldrar eller någon, hon bar sitt mörker förklätt till glädje utanpå, en tjej som började få ordning på sitt liv efter en separation, fixat egen lägenhet, dejtade någon ny och som hade världens sötaste lilla bebis. Men inuti, förtvivlan och dödslängtan, hur kan man dölja det?

Jag kan fyllas av ilska över hennes beslut, hur kan man lämna en liten bebis moderlös? Men betänk då detta, hon var förmodligen fullt och fast övertygad om att Isoldes liv skulle bli bättre utan hennes närvaro. Att hon gjorde min bror en tjänst som försvann, att hon inte längre skulle trassla till hans liv.

I min värld så är livet framför allt, min vilja att leva styr mina val, det är en grundförutsättning för min existens. Så hur kan jag döma dig som har döden som ett alternativ? Som inte har livet som den självklara vägen, som känner att döden är en lättnadens utväg? Jag har ju inte en aning om hur mycket smärta du bar?

Jag hoppas vännen att du har det bra där du är nu och att du ser vår saknad efter dig. Att du vet att du betydde mycket för oss, att du var älskad. Vi kommer att minnas dig, för evigt.

Iväg du gick och åter skall du aldrig komma

kvar finns bara gåtor utan svar

Undran i din dotters blick

längtan efter den mor hon aldrig fick…

Sorg

För två dagar sen tog min bors fd flickvän livet av sig. Hon lämnade ett brev, skickade ett sms och ett förlåt och hoppade framför ett tåg. Hon lämnade efter sig en liten liten tjej på 6 månader. Vad som drivit henne till detta kan vi bara gissa och jag kan aldrig aldrig förstå.

Det är sorg här nu, sorg för det som är förlorat och som aldrig kan komma igen. Sorg för lilla Isolde som aldrig kommer ha ett minne av sin mamma.

Varför är det jag undrar nu?

Inte mycket skrivet…

..men händer grejer gör det!

Vi har börjat på ett nytt jobb, vovvarna och jag. Numera har jag eget kontor och tjänstebil! Lyxigt som bara den känns det Jag har ringt hyrbilsfirman och dealat till mig så att hundarna kan vara med mig också!

Nu ska jag iväg och jobba, får komma med en bättre update en annan gång!

So long!

Snö!

Idag har jag upplevt årets första snö! En ganska obehaglig upplevelse faktiskt eftersom jag stod stilla i gummistövlar med snömodd runt fötterna och det kändes allvarligt som att någon illasinnad människa hällt kolsyresnö i stövlarna! Jag har alltså idag även kastat årets första snöboll!

Jag befinner mig i Jönköping den här veckan, jag är nämligen på kurs med det nya jobbet som börjar på måndag! Jag ska inventera i blockinventeringen, alltså mäta upp arealer av betesmark. Det innebär att jag den här veckan bor på hotell, äter hotellfrukost och äter på restaurang. Det är INTE helt fel kan jag säga Igår var jag duktig och sprang efter kursen, idag bastade vi med folköl. Mycket trevligt

Vovvarna är utleasede, Monster bor hos Anna och vättarna och Troll bor hos Linnea, Per och Kasper! Väldigt gulligt av er, jag lovar att passa era vovvar vid tillfälle! Det verkar iaf gå bra, Monster har ju energi till tusen, men sån är han ju i vanliga fall också Troll har dragit Linnea runt i spåret, han är ju onekligen väldigt trevlig att springa med

Nu är jag trött, sova blir det strax!

Gonatt!

Monstrigt Monster

Idag fick Monster ett täcke! Inget fint eller pråligt utan ett Rustatäcke för 99 kr och tur var väl det för efter mindre än tio minuter (10 minuter!!!) så hade Monster dragit ner täcket och tuggat på det. Det går fortfarande att använda, men absolut inte att lämna tillbaka så det var väl en himla tur att det var rätt storlek.. Dock så är Monster syster Kelli också duktig (kanske duktigare till och med ) på att ha sönder saker så det ligger nog i släkten Kolla in Kellis meritlista vetja

I övrigt har vi en lugn dag idag, jag fixar grejer som ska fixas innan utbildningsveckan i Jönköping nästa vecka och jobbet som på allvar börjar veckan därefter! Mycket smågrejer blir det

Kvinnomisshandlare som poliser?

I DN idag kan man läsa att polisers vanligaste brott utanför kåren är kvinnomisshandel. Som nummer fem på listan finns barnporr. Hos resten av den svenska befolkningen är de vanligaste brotten narkotikainnehav och trafikförseelser. Det får mig att fråga mig vilka personligheter som lockas till polisyrket och även vilken anda som egentligen råder inom kåren? Om poliser i högre grad än medelsvensson misshandlar sina fruar och sambos, eller våldför sig på sina barn, vad säger det om polisernas mentalitet? Jag skulle ju vilja att poliser har en starkare rättskänsla än medelsvensson, att de drivs att en vilja att kämpa för det goda i samhället, att slåss för de svaga och värnlösa, men om man på sin fritid slår den man lever med, vad har man då för syn på ett misshandelsoffer om man ställs inför den situationen på arbetet? Hur kan bekämpa brott som man utan att tveka begår själv? Vissa av poliserna som åtalats för kvinnomisshandel jobbar dessutom explicit med dessa frågor.

Jag undrar VAD som är orsaken till dessa siffror. Är det så att de som söker sig till polishögskolan har en sämre kvinnosyn än befolkningen i övrigt? Eller är det en syn som växer fram under utbildningen? I yrkesrollen? Eller är det helt enkelt en slump? Hur är jargongen, hur pratar man om kvinnor, hur ser man på våldtäkt och kanske framför allt, hur ser man på sig själv? Är man osårbar, en hjälte? Tror man som polis att man fått ett frikort, ett ”ut-ur-fängelset”-kort så att man kan göra som man behagar? Att man är en sorts överhöghet, som kan manipulera bevis och hota sina nära med att ”ingen kommer att tro dom” på grund av sin yrkesroll?

Om jag blir utsatt för ett brott så förväntar jag mig att bli hjälpt, jag förväntar mig att bli omhändertagen, och jag förväntar mig att bli bemött med respekt. Jag tvivlar starkt på att en man som är i stånd att slå eller våldföra sig på sin respektive hemma klarar av att ge mig det bemötandet. Jag  tycker att man SKA  förvänta sig en hög moral hos de som ska försvara rättvisan och jag tycker att det borde vara självklart att se till att det är och förblir så. Så frågan är hur vi kommer dit? Större fokus på genusfrågor? I högre grad utreda polisers lämplighet redan under utbildningen? En nolltolerans mot åtal gällande våld, misshandlar man så får man inte längre jobba som polis?

Beroende på vad som är anledningen så krävs olika strategier, till exempel att se till att rätt människor blir poliser, HAR man en avvikande eller oroande syn på kvinnor, invandrare eller inom andra humana frågor har man inte inom polisyrket att göra.Men det gäller också att se till att moralen hålls hög INOM kåren och där tycker jag att man ska ha en väldigt låg tolerans. Om en polis döms för misshandel så tycker jag inte att han har inom polisyrket att göra. Över huvud taget. Granskas kåren hårdare, minskas toleransen för kvinnonedsättande åsikter INOM kåren så kanske man kan skapa en poliskår vars högsta prioritet är att SKYDDA de svaga i samhället istället för att utnyttja dem.