SM, semester och L7S1

SM i agility gick av stapeln i helgen och det var ett superarrangemang med grymma ekipage och massor av publik. Jag var på plats 7 igår och hjälpte till under dagen. I largefinalen stod jag framför första hindret tills domaren blåst och hade perfekt utsikt! Missade inte ett enda ekipage 😉  Jouni och Neela vann med ett fantastiskt lopp, så vacker agility! Men när jag åkte hem var jag ledsen. Innan Monster skadade sig fanns ju en chans att vi någon gång skulle lyckas kvala till SM men nu känns det kört. Vi behöver träna massor för att ha en chans i klass 3 och det är tveksamt om Monsters tår pallar att köra massor av slalom och nöta svängar för glatta livet.

SM fick inleda min semester! Förra veckan jobbade jag visserligen knappt heller. Måndag och tisdag hade jag 38 graders feber. I onsdags jobbade jag och sen fick jag magsjuka på torsdagen och stannade hemma i fredags också av hänsyn till mina medmänniskor. Lördagen inföll också inom de 48 timmar en ska stanna hemma och jag byggde fårstaket istället för att vara funktionär. Nu är jag ledig i ett par veckor, jobbar en vecka och är ledig tre till. Det känns bra, jag är inte alls utarbetad i år efter föräldraledighet och vab och semestern ska ägnas åt bl a hundgård, men lite helt ledig tid också såklart!

Yeti har varit hos Marie igen. Elbehandling har tyvärr inte hjälpt så nu ska vi tillbaka till Djurdoktorn. Det lutar åt MR om det inte blir alldeles för dyrt. Han har ont i ländryggen runt L7S1 och även om Marie mest fått fram ömhet i musklerna så fick hon fram en reaktion i skelettet också. Är det diskarna som spökar? Jag vet inte. Det jag vet är att det inte är ryggen som var problemet förra året utan detta är något nytt. Kanske provocerade jag omedvetet fram det när jag satte igång honom på allvar i våras med vallning och agility?

Marie klämde på Monster också och han är bättre. Vi ska jobba på med simning och balansboll och minska nsaid. Troll mår också hyfsat bra. Han är lite halt men pigg och glad. Alltid något.

Nu är det synd om Troll. Och han börjar bli en gammal hund :(

Det är verkligen inte Trolls höst i år. Det är fyra veckor sen han slog av sin tand och fortfarande är det inte bra. Jag har ju varit i Berlin i veckan och när jag hämtade hundarna hos pappa igår tyckte jag att Troll var lite svullen under ögat men eftersom han var väldigt svullen när jag lämnade honom hos pappa så var det ju ändå överlag mycket bättre. Men, i morse var det uppenbart mer svullet under ögat än vad det var igår.. Idag var det sista dagen på kuren med Kåvepenin också och det känns ju inte så vidare kul att han blir sämre i slutet av en pencillinkur.

Vi fick en tid på Valla djurklinik och fick träffa chefsveterinären Helena. Hon kändes mycket kompetent och duktig, dessutom hade vi en bra dialog om Troll. Även om hon undersökte förutsättningslöst var det snabbt uppenbart att det var tanden som var problemet. Det är förmodligen en annan slags bakterier, anaeroba, som spökar och på dem biter inte Kåvepenin. Vi fick med oss ett recept på Clindabuc med oss hem och dessutom en ordination på full dos med Canidryl så nu får vi verkligen hoppas att det hjälper! Jag vill ju bara att det här ska vara över nu!

Veterinären hörde ett lite oroande ljud på hjärtat också. Det var inte ett blåsljud, men det slog lite hårt. Tydligen är det ett tecken på att det börjar bli lite slitet 😦 Nu oroar jag mig ju för det också, även om det säkert inte kommer bli ett problem på ett tag. Det är jobbigt att få bekräftat att älskade Trolleboll är stel både här och där och att även hjärtat börjar bli trött känns ju inte alls bra 😦 Han börjar bli gammal fast 10 år egentligen inte är en särskilt hög ålder 😦

Mattes lilla gullgubbe, som så tappert stod på bordet och tryckte sig emot mig samtidigt som bakbenen skakade när veterinären undersökte honom.. Hon påpekade att vi verkade ha en väldigt bra relation, Troll litar helt på mig och håller blicken fast i min hela tiden.

Usch vad jobbigt det känns att det här är så segdraget! Om vi bara får bukt med tanden så hoppas jag ju att vi kan hålla artrosen i schack i flera år till, men jag vet ju egentligen inte alls. Vilken kort tid vi får ha dem hos oss egentligen…

Svullen under vänster öga

Mattes gullgubbe

Troll är fortfarande lite halt då och då. Han har gått lös i några dagar, men nu är flexit på igen. Flexi är grymt när man vill kunna gå lite fritt och nosa här och där och ändå undvika rusningar och annat onyttigt. Vi kör på med koppelvila och Canidryl (Rimadyl) ett tag till så får vi se. Det brukar ju lösa sig när värmen kommer och snart är väl ändå våren här?

Idag dök nästa problem upp. Jag vet inte om det är en slump eller inte, men allt går visst lite sämre på vårvintern för herr Troll. Förra våren fick han ju problem med prostatan, nu undrar jag om det är inte är det igen? I morse var han ämlig och gick fot samtidigt som han anklagande sneglade mot mig. Varför plockar matten liksom inte bara bort problemet undrar Troll? Matte brukar ju lösa andra saker, som när ett hårstrå eller grässtrå fastnat i rumpan? Men det är svårt att fixa en rumpa som känns nödig, när det är jobbigt att bajsa.. Svårt att ta bort bajsnödigheten om det är nåt annat som trycker.. Det kan ju vara så att han just nu är hård i magen eller så, och av den anledningen tänker jag iaf vänta till efter helgen innan jag rusar till veterinären. Det KAN ju lösa sig. Och det är DYRT att gå till veterinären i onödan. Det är bara så jobbigt att se Trollbollen be mig om hjälp… 😦

Trötthet leder till sjukdom?

Det låter dramatiskt men det är det inte. Mer bara irriterande att EN natt med dålig sömn mellan söndag till måndag ska leda till att jag har gått på halvfart i två dagar. Igår var jag helt under isen större delen av dagen. Gröt i huvudet, svårigheter att tänka, grus i ögonen. Varje sak är en kraftansträngning. Framåt kvällen fick jag ont i huvudet, sen i halsen och till sist i öronen. Jag tänkte att det ger sig. Men icke, idag har jag fortfarande ordentligt ont i huvudet och halsen utöver grus i ögonen trots att jag faktiskt sov ordentligt inatt. Så segt… Hoppas det ger sig bara, jag har verkligen inte tid att bli sjuk nu när jag har en hel del att göra på jobbet!

Utöver att jag känner mig risig så har Troll varit stel i ett par dagar när han rest sig upp efter vila. Det är svårt att avgöra vad jag ska göra åt det, att vila honom är inte alltid rätt väg. Samtidigt kan han ju behöva vila för att läka ut om det blivit inflammerat i leden. Svårt. Vi försöker att hålla en lagom nivå där Troll ändå får vara lös och hänga med på promenader. Vi har utökat träningen på pilatesboll, kanske är det det som har blivit för mycket trots att jag kör korta pass? Vi kanske ska ta kortare pass på bollen och fortsätta ha pyjamas (nättäcke från BoT) åtminstone halva dygnet..

Bortskämdaste hunden i stan??

Jag sitter på bussen genom ett regnigt Småland och funderar på att köpa en tempurmadrass till hundarna. Jag tänker mig att man kan få ut åtminstone en varsin del till bilen och sen en större bit som hundsäng hemma. Egentligen skulle jag vilja ha två hundsängar, en i Jpkg och en i Linkan, men det är jag tveksam till att en 90×200 cm stor madrass räcker till. Frågan är om Troll är en extremt bortskämd hund som får tempur eller om det faktiskt skulle hjälpa honom? Särskilt aktuell är den frågan med tanke på att jag själv egentligen behöver en ny madrass 😛

Ofta väljer Troll att sova på golvet och jag vill att han ska sova mjukare. Nackdelen med tempurmadrass är kanske att det blir varmt? Min förhoppning är att han ska tycka att det är så skönt att han ändå väljer att ligga på den.. 🙂 Monster sover i soffan eller i biabädd så han klarar sig rätt fint utan egen tempurmadrass hemma 🙂 Han är överlag en rätt bekväm hund och lägger sig där det är skönast ändå!

Trolleboll

Trollebollen har nu koppelvilat sen mitten av mars och det är lagom kul. Han får gå i flexi iaf. Först blev han alltså halt på bogarna innan Rättvik. Sen fick han Rimadyl och blev betydligt bättre. Anna och jag åkte till Österåker och när Troll hoppade ut ur bilen var han halt på höger bak, det gamla strulbenet! Fan liksom! Så då blev det ännu mer koppelvila och först NU så börjar han se riktig vettig ut i rörelserna!

Jag var pratat med Arne på Norsholm om cartrophenbehandling. Det är en serie av injektioner, en i veckan i några veckor som ska hjälpa mot inflammation. Då blir han förmodligen bättre men också dopad och någon tävlingskarriär inom någon gren är utesluten. Kanske får det ändå bli så, jag tror ändå inte att han kommer komma tillbaka till tävlingsbanorna ändå.

Är det någon som har testat cartrophen? Jag vet en hund som fått det med bra resultat, vet ni om några fler? Det är dyrt men det är ju värt det om det innebär att han kan leva normalt dvs gå lös och kanske hoppa ett par hinder på M-höjd någon gång så att han får göra något roligt…

Förutom att det är synd om Troll för hans artros så hamnade han dessutom på Salong Chez Hedvig i söndags. Jag har lite ångest för att använda sax i hår efter en liten olycka där jag klippte av min kusins blonda änglalockar när vi lekte frisör. Jag var fem år, min kusin var fyra och min faster lamslagen av sorg. Trots traumatiseringen av att se min fasters tårar så vågar jag nu använda saxen på Troll. Det växer ju faktiskt ut igen 😉 Både svans, byxor och mage har fått sig en omgång. En så pälsig hund som Troll blir ju otroligt smutsig när det är lerigt och blött ute. När Stollen kissar sådär knäppt som han gör, stående på frambenen med rumpan högt uppe i skyn så kommer det kiss både på magen och frambenen och det är ju inte så himla fräscht. Nu är Troll istället vårfin och snaggad under magen!

Sur vovve som börjar bli glad igen

I helgen var Troll inte en särskilt trevlig hund. Kanske var det för att vi var många i stugan, 4 pers och 7 hundar i en liten campingstuga. Kanske beror det på att han har ont? Det är svårt att säga, men jag kan inte se att han rör sig dåligt nu, jag tycker att han rör sig helt okej. Han kan ju förstås ha ont ändå, men det är ändå lite märkligt att det dåliga humöret gick över så fort? Igår och idag har nämligen Troll varit på ett strålande humör.

I helgen surade han mot framför allt Ed om han kom för nära maten eller när de båda stod och nosade Ozz i rumpan. Även vid tillfällen när jag inte kunde se någon anledning så var han sur och även Monster fick sig en känga vid ett par tillfällen, helt utan synbar anledning. Men så kom vi hem och det gick bara över? Nu är han glad och sprallig igen, precis som vanligt alltså.

Jag undrar vad som händer och jag önskar att han kunde prata. Om han hade ont i helgen och surade pga det så borde det onda ju inte bara gå över från en dag till en annan. Han åt ju Rimadyl i helgen också så han borde ju inte ha så ont, inte så så att det värker iaf?

Utöver att Trollis var sur så var han också ledsen. Ledsen över att inte vara hunden i centrum och över att inte få tävla. Kanske förmänskligar jag honom nu (tror jag ni tänker) men hur ska man annars tolka det sorgsna ylandet som ekade i Rättviks körhall, ett ylande som dessutom väl synkroniserat så det började innan Monsters starter, när han kände av adrenalinet och förmodligen hörde tävlingsnerverna spela på min röst… Jag skrev det på facebook häromdagen och jag skriver det här igen, jag må sörja över att Trolls karriär närmar sig sitt slut, men jag är inte ensam…

Älskade gulle-Troll, jag vill ju bara göra det som är bäst för dig, men hur ska jag veta? Är det att pensionera nu direkt, eller är det att ge agilityn en chans till framåt sommaren när vi kan hoppa på gräs? Jäkla skit-artros…

Det börjar ordna upp sig

Troll är fortfarande halt, men han mår iaf bättre. Rimadyl är uthämtat och kuren är påbörjad. Självklart är det synd om honom och han får många kramar som kompensation.. Jag tänker göra ett försök till att gå igång honom under vår-sommarsäsongen när det är gräs ute och underlaget är fint, men blir han halt igen så lägger jag nog ner, då får han bli pensionär. Det är för jobbigt och tråkigt att koppelvila och sen långsamt bygga upp honom igen, jag vill hellre att han mår bra, kan gå lös och kanske träna på mediumhöjd om det inte funkar.

Det som ändå verkar gå i lås är att jag får starta Ed i helgen! Det är urgulliga tävlingsledaren Lena som styrt så att jag fick byta Trolls klass 3-starter mot att starta klass 2 med Ed på lördag! Jag skulle haft 6 starter från början, 4 med Troll och 2 med Monster, nu blir det 3 starter med Ed och 2 med Monster och det känns mycket mer värt att åka upp än om jag skulle enbart skulle ha startat med Monster! Väldigt snällt tycker jag!

Jag har den här veckan varit i Skövde och Jönköping på avdelningsdagar och sen utanför Järna på konferens. Vad jag definitivt inte varit under dessa dagar är hungrig. Jag tror att jag gått upp flera kilo och nästa vecka måste nåt göras! Bantning eller utökad motion, vi får se vad det blir. Oavsett vad så är det värt det, milde vad god vegetarisk mat man kan få! Jag har blivit introducerad till ett nytt begrepp också, helvegetarian. Det betyder helt enkelt att man inte äter fisk men att man inte är vegan. Det finns nog ett behov av ett sådant ord tror jag så det är bra eftersom det är så många som kallar sig vegetarianer som ändå äter fisk.

Imorgon bär det av till Rättvik, innan hoppas jag att jag både hinner tvätta och klippa håret. Ett litet träningspass med Monster kanske också hinns med, vi får väl se 🙂

Ledsen

Troll blev ordentligt halt under kvällen igår. Det är bogarna som strular, vänster den här gången. Nu blir det inget Rättvik för Troll och hans agilitysäsong 2012 känns just nu väldigt avlägsen.. Kanske måste jag pensionera honom tidigare än vad jag tänkt?
Blä, det känns inte alls kul 😦

Trollelollebollen

Troll, som var lite knackig och småhalt under januari, börjar nu må riktigt bra. Jag använder viktmanchetter och knuffar på honom åt sidorna för att förstärka de små stabiliserande musklerna runt höfter och bogar. Han känns betydligt starkare nu och jag har goda förhoppningar om att han ska funka att tävla med i mars! Han blir sämre när aktiviteterna minskar, det bästa är att ha fullt med aktiviteter hela året om. Även om vi går långa promenader varje dag så verkar det inte räcka. Jag tror på sjukgymnastik och att hålla igång musklerna. Även om direktivet från veterinären förra sommaren var att han inte ska dra eller hoppa så tror jag att han mår bäst när han får göra just det. Jag menar inte att han ska hårdtränas, men att låta honom få träna ofta och lätt verkar bara vara positivt. Hela förra sommaren och hösten tränade vi just så, korta pass med inte så många skutt på varje, men flera gånger i veckan, och då var han hyperfräsch. Nu under december vilade han och då blir han mycket lättare halt så fort aktiviteten höjs något. En aktivitetsgrad som ligger på en hög och jämn nivå verkar vara det som funkar bäst.

Jag köpte ett stort (och dyrt) simkort till Troll i höstas och i nuläget har vi över 40 tillfällen kvar på det. Eftersom simmandet bara kan ske i Linköping så blir det på helgerna, rättare sagt på lördagseftermiddagar som Troll får bada. Han simmade ganska långa pass (7*3 minuter) i höstas, men efter småhältorna i januari så är vi nere på 4-5 minuter*3. Troll ÄLSKAR att simma, han släpar in mig till poolen och jag måste molhålla honom på väg mot poolen för att han inte ska skada sig på vägen upp. Det blir lite svårt att få till simmandet när tävlingssäsongen sätter igång (i mars har vi flera ävlingar) men en gång i veckan är iaf ett mål.

Jag har tänkt att även Monster ska få utnyttja en del av tiden som vi simmar men han har varit väldigt ovillig att kliva ner i poolen så jag har nästan tänkt att han får slippa. Men de senaste två gångerna så har det gått mycket bättre! Nu är han med på noterna och simmar på, även om jag skulle önska att han sträckte ut sina bakben mer. Jag tycker att han rör sig lite kort med bakbenen både när han springer, går och simmar och det är något jag skulle vilja göra något åt. Frågan är hur man kan påverka det? Jag tror att det borde vara bättre att simma längre sträckor än vad det kan bli i poolen med honom och jag siktar på att simma utomhus i sommar. Men vad kan man hitta på annars för att få honom att länga stegen? Det är framför allt i skritten som han inte riktigt tar ut steget och slappnar av. Han kan ju sträcka benen bakåt och han verkar inte ha några problem med det när han hoppar (har jättefin teknik!), men om jag tänker långsiktigt så vill jag ändå göra något åt det innan det blir ett problem. Är det någon som har ett tips för hur man kan få hundar att länga sitt steg?

Själv gör jag ju också sjukgymnastik dagligen precis som Troll. Jag försöker att ha samma tänk när det gäller oss båda, det viktiga är att stabilisera de små musklerna så att de stora inte behöver ta den smällen! Kontinuitet, korta pass och ofta är också ord som återkommer. Jag har numera gummiband både i Linköping, Jönköping och på kontoret för att kunna göra sjukgymnastik vart jag än befinner mig. Och det hjälper, jag har mycket bättre både rörlighet och styrka nu än vad jag hade i höstas!