Tacksamhet

Jag känner en sådan tacksamhet över min lilla Lovis. Hon är en sån skatt, en gåva av den allra finaste sorten. Vi hade försökt så länge, i flera år, innan lilla Lovis kom till oss och nu är hon hela familjens maskot – och diktator. När hon är på dåligt humör märker alla det, men oftast skiner solen.

Det är så otroligt mysigt att ha en bebis, all denna närhet och gos med en liten unge som har den lenaste huden, de tjockaste kinderna och det mjukaste håret. Som pussas, kramas och gosar. Som hjälper till att plocka i diskmaskinen och hänga tvätt. Som går på pottan, men lika ofta springer därifrån. Som är engagerad i allt och har koll på allt, bra som dåligt. Mindre bra grej var till exempel hur snabbt hon plockade upp att mamma klippte upp hennes kofta… 😬

Det är livets gåva, det bästa som finns och jag är så glad att jag får uppleva min lilla tjej. Därför skrev jag en dikt om hur jag känner häromkvällen, eftersom jag tycker om att sätta ord på mina känslor.

”Tack för att du kom till mig
Tack för att jag fått bära dig i min mage
Och känna dig sparka och vifta
Genom hud och hinnor mot händer
Som längtade efter att hålla i dig

Tack för att jag fick föda dig
I smärta, blod och tårar
Och jag skulle göra det igen och igen och igen
För att du lätt var värd det
Trots att det gjorde så ont

Tack för att jag får amma dig
Ge dig av den sötaste mjölk
Som jag skapat endast för dig

Tack för att jag får krama dig, pussa dig och hålla dig nära
Tack för att jag får snusa i ditt hår
Och pussa på dina tår
Och prutta på dina lår
Och titta djupt i dina outgrundliga blå ögon

Tack för att jag får höra dig skratta
Och se små vita pärlor i din mun
Pladdrandes om något ingen utom du förstår
Men jag lyssnar förstås ändå

Tack för att jag får le när jag ser dig tulta runt
På små knubbiga ben
Och runda små fötter
Som alltid saknar en strumpa eller två

Tack för att jag får bära dig i vackra sjalar
Med din kind mjukt vilande mot mitt bröst
Med din kropp som blir tung i sömnen
Och det fjuniga håret i lagom pusshöjd

Tack för att jag får uppleva dig
Tack för att jag får älska dig
Tack för att du finns ❤️”

Tacksamhet

Jag känner en sådan tacksamhet över min lilla Lovis. Hon är en sån skatt, en gåva av den allra finaste sorten. Vi hade försökt så länge, i flera år, innan lilla Lovis kom till oss och nu är hon hela familjens maskot – och diktator. När hon är på dåligt humör märker alla det, men oftast skiner solen.

Det är så otroligt mysigt att ha en bebis, all denna närhet och gos med en liten unge som har den lenaste huden, de tjockaste kinderna och det mjukaste håret. Som pussas, kramas och gosar. Som hjälper till att plocka i diskmaskinen och hänga tvätt. Som går på pottan, men lika ofta springer därifrån. Som är engagerad i allt och har koll på allt, bra som dåligt. Mindre bra grej var till exempel hur snabbt hon plockade upp att mamma klippte upp hennes kofta… 😬

Det är livets gåva, det bästa som finns och jag är så glad att jag får uppleva min lilla tjej. Därför skrev jag en dikt om hur jag känner häromkvällen, eftersom jag tycker om att sätta ord på mina känslor.

”Tack för att du kom till mig
Tack för att jag fått bära dig i min mage
Och känna dig sparka och vifta
Genom hud och hinnor mot händer
Som längtade efter att hålla i dig

Tack för att jag fick föda dig
I smärta, blod och tårar
Och jag skulle göra det igen och igen och igen
För att du lätt var värd det
Trots att det gjorde så ont

Tack för att jag får amma dig
Ge dig av den sötaste mjölk
Som jag skapat endast för dig

Tack för att jag får krama dig, pussa dig och hålla dig nära
Tack för att jag får snusa i ditt hår
Och pussa på dina tår
Och prutta på dina lår
Och titta djupt i dina outgrundliga blå ögon

Tack för att jag får höra dig skratta
Och se små vita pärlor i din mun
Pladdrandes om något ingen utom du förstår
Men jag lyssnar förstås ändå

Tack för att jag får le när jag ser dig tulta runt
På små knubbiga ben
Och runda små fötter
Som alltid saknar en strumpa eller två

Tack för att jag får bära dig i vackra sjalar
Med din kind mjukt vilande mot mitt bröst
Med din kropp som blir tung i sömnen
Och det fjuniga håret i lagom pusshöjd

Tack för att jag får uppleva dig
Tack för att jag får älska dig
Tack för att du finns ❤️”