Sista dagen

I eftermiddag åker vi hem från Gästrikland för sista gången för det här årets kurser och på måndag åker jag till Luleå kl 03.45. Innan dess ska jag sova, sova, sova och tävla agility. Umgås med Pascal står också på schemat. Men innan dess väntar en förmiddag i fält i regn och en eftermiddag på sal.

Måste ju tillägga att jag absolut inte gnällde på privatpersoner eller brukshundklubbar i mitt förra inlägg. Det är restauranger som jag stör mig på! Igår till lunch fick jag en polentabiff och stuvad spenat. Jag var hungrig direkt efter maten och utsvulten kl 14. Kul kul, särskilt med tanke på att jag faktiskt inte har möjlighet att ens köpa något utöver det att äta. Det är inte så himla roligt. Jag pratade med dem och jag blev mätt av middagen iaf, då hade de gjort en linsröra och grönsaksspett med bea. Betydligt bättre.

Nu ska jag ut i regnet!

Proteiner proteiner proteiner – och fett

Om man är vegetarian lever man på sallad – det är faktiskt en vanlig missuppfattning. Jag menar då inte bara hos ”vanliga” människor utan även hos proffs som faktiskt har studerat en utbildning för att bli kock. Det här yttrar sig genom underfundiga kommentarer som att gräsmattan finns utanför och mer eller mindre artiga frågor om mina matvanor. Allra oftast så är folk vänligt intresserade och i så fall pratar jag gärna om mina kostvanor!

Om jag blir bjuden på mat hos vänner och bekanta så är maten oftast riktigt bra! Känner personen i fråga att hen inte riktigt vet vad hen ska servera så frågar man ofta mig och då svarar jag såklart! I andra fall kanske det är enklast att jag tar med mig något, det brukar väldigt sällan vara ett problem!

Ibland blir maten däremot ett problem och då är det sällan privatpersoner inblandade utan snarare proffs. Jag tycker inte att jag ska behöva äta bara sallad eller pizza när jag är ute på restuarang. Jag är ju ändå en betalande kund som har rätt att få samma service oavsett om jag äter kött eller inte. Jag vill inte behöva ”hitta på min alldeles egna pasta med grönsaker” som servitrisen på Harrys tyckte, det är mycket billigare och roligare att laga maten själv hemma i så fall. Godare också, troligtvis. Jag vill heller inte äta pizza om mina kompisar äter ”riktig” mat.

Ett annat problem är näringvärdet i maten. Bara sallad säger sig ju självt att det inte är så högt näringsvärde i. Javisst finnns vitaminer och kanske fett om det finns en dressing, men protein finns det inte så mycket. Just protein är verkligen en bristvara i vegetarisk mat på restauranger! Kanske är det falafel som faktiskt är bäst att äta ute, då vet jag ju att jag iaf får lite kikärter?

Hemma äter jag soja i form av halvfabrikat, men ofta gör jag egna biffar eller liknande i form av linsbiffar, någonting med bönor eller kanske kikärter. Jag försöker att äta protein till alla måltider tillsammans med sallad och något fett just nu eftersom allt ätande av kolhydrater (framför allt bröd) gjort mig aningen fluffigare i konturerna (läs: fet) sen jag började på Verket och därmed slutade röra på mig i tjänsten.

Det svåraste med att vara vegetarian OCH bry sig om vad man äter är att man alltför ofta stöter på fördomar såsom den om att näringslära av någon anledning inte är applicerat på oss som inte äter kött, fisk eller kyckling. När mina köttätande arbetskamrater får en rejäl biff med klyftpotatis får jag därför en raggmunk. EN (1) raggmunk. Priset för denna raggmunk innehållande potatis och mjölk och som serverades med två små broccolikvistar och två tomathalvor var det gentila 130 kr. Denna lunch skulle hålla mig på fötterna genom en arbetsdag där vi jobbar ute i fält, bedömer marker och försöker planera/genomföra en kurs för deltagare från alla Sveriges länsstyrelser. Det säger sig väl självt hur det gick?

Jag tycker i ärlighetens namn att det är rätt märkligt. Varför serveras inte protein tillsammans med något fett till vegetariska rätter för? Varför förväntas det att jag ska vara nöjd och glad med till exempel ris och någon bit zucchini, när alla andra får mat från hela kostcirkeln?

Det här är naturligtvis inte ett problem när man inte äter ute så ofta, det har inte varit ett så stort problem innan. Men nu är läget annorlunda, dels äter jag ute tre dagar per vecka nästan alla veckor i maj och dels försöker jag dra in på kolhydraterna och i vart fall inte gå upp i vikt när jag är ute på tjänsteresor. Inte en lätt uppgift, jag lovar.

DM-silver i barmarks-stafetten!

Jag och Monster, tillsammans med Eva Marie med Charlie (inte  Ozelot som jag skrev först..) och Jörgen med sin huskytik, norpade silvret i SPHK Södras DM som gick samtidigt som SM i barmarksdrag i höstas! Jätteskoj tycker vi såklart! Monster är dessutom stolt över sin allra första pokal!! 😀

Vårt fina duktiga lag!

Redan saknade

Jag sitter nog ihop med mina jyckar på något sätt, för när de är borta så finns ett stort hål i mig. Ingen hund hoppar upp i soffan för att slickas i ansiktet och trycka sin stora kropp tätt tätt intill min och ingen hund lägger sig i mitt knä med tassarna i vädret, gör små knorrande ljud och viftar glatt på svansen och svarar när jag knorrar tillbaka. Det är alldeles för tyst och stilla..

Pascal ska på tjänsteresa till Sthlm delar av denna vecka och jag ska till Torsåker andra delar. Ändå omöjligt att få ihop med två lurviga border collies och därför bor de hos pappa hela veckan. Och jag saknar dem redan.

Vi har hängt hos pappa hela eftermiddagen och OJ vad jag längtar efter hus när jag sitter i trädgården och känner doften av syren och hägg och ser hundarna ströva fritt runt omkring. Vi är överens om att vi vill ha hus, men frågan är vart?

Jag har också passat på att tvätta av bilen, men framför allt att vaxa bort alla asfalts-och rostfläckar sen förra omgången för ett år sedan. Det blir stor skillnad, men det tar också lång tid, ca 4 timmar allt som allt. Troll hjälpte till genom att sitta i knät på mig och fick nästan vax i pälsen 🙂 Älskade gulltrollis som alltid vill vara nära matte ❤

Nytt foder och nya skålar!

Kris på hundskålsfronten blev det idag då hundarna ska till pappa i veckan och mina plastskålar som jag brukar skicka med finns i Jönköping. De här är av återvunnet material och riktigt eco med undantaget att de är tillverkade i Kina.. Kan man komma undan Kina idag? Det verkar ju nästan omöjligt.

Jag tog en ny vändning i hundfoderdjungeln och bestämde mig för att överge Robur för att raskt gå över till Standardt istället. Anledningen är att Standardt har en trevlig och kort innehållsförteckning och hundarna fes så vansinnigt illa av Robur. Det ska bli spännande, det är många som gillar Standardt! Jag gillar deras sparsamma hemsida och säckarna som bara är i vitt papper. Inte så fancy, bara basic, inga extrakostnader utan bara ett bra, svenskt foder. Jag tror på Standardt!

Vi har varit på klubben idag och jag har hjälpt Ida i serveringen. Det var rätt lugnt kan man säga, mest funktionärer som åt. Jag träffade Piffs husse och matte och det var riktigt trevligt! Piff var Freddys kullbror och han var den mest välmeriterade i den kullen. Tjänstehund, hur många cert i bruks som helst och naturligtvis godkänd vallhund. Piff dog häromåret men han blev iaf 14 år. Husse pratar om Piff som den mest fantastiska hund som någonsin funnits och blir nästan tårögd när han ber mig att hälsa hem 🙂 Synd att jag inte hann träffa Piff, han var riktigt lik Freddan i utseendet och han verkar ha varit en underbar hund!

Monster var halt på en framtass igår morse och han har därför vilat igår och idag. Koppel och bara korta promenader faller inte herrn helt i smaken men jag vågar inte riskera något. Jag har inte en aning om vad som hänt, men troligtvis har han skadat tassen under träningen i torsdgs kväll. Jag hoppas att några dagars vila ska göra susen och att vi fortfarande kan starta i Vadstena på lördag, men det vet jag förstås inte än.

Vi satsar på att vila och att ta det lugnt i det fina vädret istället för att träna agilitybanor som var planen. Jag är ganska trätt efter min ganska tuffa vecka så det är faktiskt riktigt skönt 🙂

Träsk-Monstret attackerar!

Och så även det vattenlevande skogs-Trollet 🙂

Vi har tränat en sväng efter min ganska sena hemkomst från Gästrikland. Fokus låg på gungan efter slalom och det var INTE lätt! Det känns iaf som att vi jobbade igenom det och att han förstod principen. Just den övningen låg i slutet av en bana som överlag gick skapligt. Så nyttigt, vi behöver verkligen träna på detta!

Hundarna är inte vana vid värmen och Monster tog sig ett svalkande dopp i skogsdiket efteråt, Troll hade egentligen inget giltigt skäl förutom att diket fanns där och det är ju ett skäl så gott som något 😛

Det är skönt att kunna säga att Trollis mår bättre!

Hältan gick över väldigt snabbt med Canidryl och när jag fortfarande var hemma så tyckte jag att bajseriet funkade bättre också 🙂 Älskade Trollis, det ska nog lösa sig det här!

På väg norrut efter en aningens resultatlös helg

Nu sitter jag i en minibuss på väg till Torsåker i närheten av Hofors. Det är arealkurs på gång och jag kommer vara där tills på torsdag. I nästa vecka åker vi på tisdagskvällen och kommer hem på torsdagen. I veckan efter ska jag till Luleå måndag-tisdag. Det är mycket resor så här års! Hundarna är hos Pascal och hundvakten Cecilia den här veckan och hos pappa nästa. Fullt ös för mig och lite träningsvila för hundarna och det kan ju vara bra efter tävlingarna i helgen.

Efter söndagens agilitylopp så var jag rätt deppig faktiskt, fasen vad svårt det ska vara att sätta dom där loppen! Det var olika saker som strulade även om gungan var klart överrepresenterad. Första loppet i Huskvarna hade Monster glömt hur man tar gungan med 2+2 så jag tog om, diskade oss och gick av planen. Första loppet i Aneby var det gungan som lockade när Monster var i slalom så att han gick ut på 10e pinne typ 248 gånger. Jag var envis som synden och tog om, varje gång. Han SKA ta hela slalom innan han får belöningen -gungan, men vi tog oss tyvärr i mål med det största antal fel jag någonsin haft. 76 fel, slå det om ni kan! Jag trodde faktiskt att vi var diskade, annars hade jag faktiskt sett till att bli det, det är ju snyggare!

Sista loppet i Aneby satte vi starten jättesnyggt, sen kom (gissa vad??) gungan(!!), Monster tog den och vände sig sen snabbt om och satte en tass på den! Vi blev märkligt nog inte diskade men senare missade vi ett hinder och det blev en tass på Aet som fällde oss.

Ja sen var jag faktiskt rätt så deppig. Men lösningen är ju enkel, vi behöver träna på agilitybanor! Det och endast det ska tränas nu! Vi kan självklart peta in andra svårigheter i banorna, men agilityhindren ska finnas där! Ser ni mig träna på något som inte innehåller kontaktfältshinder så får ni slå mig i huvudet med en stekpanna. Jag ska till och med ta med mig en stekpanna själv som ni kan låna om det skulle behövas 😉

Vi gjorde några bra grejer också i helgen, överlag så är han ju trevlig och väldigt rolig att köra och disken i hopptvåan i lördags var helt mitt fel. Starten i båda loppen i söndags gick kalas, balansen funkar kanon, jag sprang ordentligt i sista loppet och i det loppet rev Monster inget heller.

Men som sagt, vi behöver träna agilitybanor… Tyvärr så är jag ju inte på samma ort som hundarna så mycket de närmsta veckorna, men det får bli en agilitybana varje gång vi får chans att träna. Vi får göra det bästa av situationen helt enkelt! Det svåra med just agilitybanor är att de är svåra att bygga på egen hand, det bra är att fler än jag behöver träna på dem så att jag slipper bygga själv. Dessutom erbjöd sig Pascal att följa med ut på klubben och bygga eftersom vi måste träna för att att få till det! Bästa älskade sambo, det var nog det allra bästa att säga för att göra mig på bättre humör på vägen hem 🙂

Man kanske skulle lämna bort hunden?

Jag menar då till någon som kan gå in på planen och göra sitt jobb! Någon som inte schabblar bort framförbyten och skickar hunden rakt ut i tomma intet så att han själv (på ett rätt bra sätt dock) hittar ett annat hinder att hoppa.

Sen att Monster, sen förra helgen, har glömt bort hur man stannar på gungan gör ju inte saken bättre.

Två diskar och en matte till salu alltså. Nu blir det en sväng till Jönköpings BK ikväll för att försöka reparera gungan. Det är ju två agilityklasser i Aneby imorgon och jag vill INTE att samma sak ska hända där 😉

Foder – igen

Jag halkade in på en blogg igår som heter Hela hunden. I det länkade inlägget som beskrivs det vad det finns i hundfoder egentligen. Jag vet inte vem författaren är och vad hon har för utbildning eller kunskap, men det är intressant. Tillsatser alltså. Jag har skrivit om det när det gäller vår mat och eftersom jag den senaste tiden blivit alltmer medveten om hundarnas mat och precis bytt foder till Robur så slukade jag informationen. Hela grejen med saker som finns i maten och som vi inte behöver tycker jag är osmaklig (hehe). Varför finns det saker i mat som vi inte alls behöver och som tvärtom, kan vara riktigt skadliga för vår hälsa? Jag hittade inget av de tillsatser som bloggaren nämner i just Robur  men däremot majs finns ju.. Majs som då gör att blodsockret åker upp och ner och det känns ju inte helt sunt.. Just nu är jag därför inne på att testa Standardt istället. Det är en väldigt kort innehållsförteckning, som tyvärr börjar med ris men eftersom de nästföljade är köttbaserade som undrar jag om inte den totalta mängden kött iaf är högre än mängden ris. Kanske ska maila och fråga? Jag gillar absolut deras lista på vad som INTE finns i deras foder 🙂

Egentligen borde man väl barfa eller göra eget om det nu skulle bli bättre? Knöligare skulle det iaf bli och dessutom så klarar jag verkligen inte av att handera kött så det känns rätt uteslutet.

Men vad är det bästa alternativet?