The return of the hundfoderdjungel

En tråd på fejjan inspirerade till ett blogginlägg som inte bara beskriver hälsan hos mina hundar 😉 Tråden handlade om hundfoder, och som vanligt när det kommer till hundfoder så blir diskussionen större än den ursprungliga frågan. Varför kan en fråga sig? Hundfoder engagerar och det finns massor vetskap och sanningar som är mer eller mindre väl underbyggda. Alla hundar är individer och alla hundar svarar olika på foder. En del klarar bara färskfoder, andra behöver allergifoder, ytterligare andra fungerar jättebra på ett billigare torrfoder. Många människor har haft hundar som klarade olika typer av foder olika bra och detta tillsammans med människors åsikter och tankar om sin EGEN kost gör att det finns ett nära nog oändligt antal tankar om foder. Utöver detta finns det forskning som tar upp teorier om till exempel samband mellan olika sjukdomar hos hund och maten de äter och om hur hundens ursprung påverkar vad den borde äta.

Jag tänker att det finns flera olika parametrar som avgör vilken sorts mat en ger till sin hund. Det kan vara saker som:

• Pris
• Tillgänglighet
• Allergi, överkänslighet eller sjukdom hos hunden
• Fodrets ursprung
• Typ av foder (färskt, torrt, BARF)
• Trender, ex spannmålsfritt
• Vad som är ”mode”, populära märken

Jag är övertygad om att de flesta väljer mat som en tror är den bästa för sin hund. Vad som fascinerar mig är att väldigt många verkar mena att det är utländska foder som är det bästa? I de fall som hunden behöver en viss typ av foder, kanske ett veterinärfoder så kan jag köpa det, men ifall hunden i princip skulle kunna äta vad som helst? Det här är fascinerande ur flera aspekter. Först och främst undrar jag varför många glatt köper till exempel ett amerikanskt foder men som ALDRIG skulle köpa dansk fläskfilé? Det finns ju flera aspekter varför en INTE borde köpa amerikanskt kött, som deras förebyggande antibiotikaanvändning, att djur föds upp och lever under industriliknande förutsättningar och att GMO används (och då kanske inte pga av om GMO skulle vara skadligt i första hand utan på det sätt utsädesföretagen dominerar marknaden).

I Sverige har vi hårdare djurskyddslagar än i de allra flesta länder och att köpa svenskt gör att vi har större insyn och större kontroll över vad som hänt med djuren i hundfodret än om vi köper foder från andra länder. Detta är något som jag tror att många är medvetna om när det gäller vår egen mat. Det är ”inne” att köpa närproducerad ekologiskt mat till sig själv. Men hur kan det samtidigt vara ”inne” att köpa ett hundfoder som är maxat på kött av djur uppfödda i USA? Hur kan det motiveras?

I diskussioner om foder på nätet kommer alltid förslag på utländska foder och mitt argument om svensk kött faller ofta platt till marken. Jag är övertygad om att om diskussionen rörde sig om mat till människor skulle samma människor föra fram argument för svensk mat. Jag fattar bara inte vad som är den stora skillnaden? Jag landar i flera frågor:

• Är utländska foder mycket bättre än svenska?
• Är de bättre på att marknadsföra sig?
• Är inte djurvälfärd en aspekt när det gäller våra husdjurs mat?
• Är det spannmålsfria foder som lockar?
• Om ett amerikanskt foder är spannmålsfritt och ett svenskt bra foder innehåller viss del spannmål, är det då viktigare att fodret är helt fritt från spannmål än att det inte finns rester av antibiotika i fodret?
• Hur viktigt är det att djuren i innehållsförteckningen haft ett drägligt liv?

Jag är uppriktigt nyfiken 🙂

Alltså ni som ger färskfoder, hur gööööör ni på resor och tävlingar???

Endagstävlingar eller om en bor på ställen med kylskåp är ju nemas problemas, men som när vi var i Skurup så bodde vi på B&B, UTAN tillgång till kylskåp! Denna gång snyltade vi på kylen i vännernas lägenhet som de hyrde på samma ställe, men det är ju inte alltid en har en sådan tur. Nästa gång kanske det verkligen inte går att få tag på en kyl, eller så kanske vi vill tälta? Hur gör en då??

Jag ger Nordic i 2-korvar om det spelar roll för svaret på frågan 🙂

(Blogg100, inlägg 60)

En trist dag och en mirakelmedicin

Jag sov verkligen inget alls inatt. Det var mitt eget fel, jag borde ha pallrat mig iväg till Ica och köpt nässpray igår kväll men jag orkade helt enkelt inte. Sprängande huvudvärk gjorde ju inte saken lättare och att sova med öppen mun är inte riktigt min grej. Att gå till jobbet var ju helt uteslutet i morse å utan jag satsade på att ta den där svängen till Ica och sova på soffan istället. Nu har jag kört hem, rastat hundarna och sovit i några timmar till. Tyvärr mår jag fortfarande riktigt dåligt men jag är kanske något mindre trött iaf..

Yeti jobbar på att hålla matten sällskap i soffan!

Mirakelmedicinen handlar inte om förkylning tyvärr utan om dåliga magar på hundar! Mina vovvar får av någon okänd anledning risiga magar lite för ofta och det är ett elände att fasta, koka ris, köpa fisk och ge dyr canicur. Svindyrt blir det också i längden, varje tub med canicur kostar ju en bit över hundralappen. Men nu i vintras fick jag ett tips av en vän, att ge saltsyrastimulerande preparat! Det handlade om piller som säljs receptfritt på Apoteket. Tyvärr hade dessa piller lagom slutat säljas men som tur är hittades ett alternativ på hälsokosten! Digest heter de och de fungerar superduperbra!!

Den här burken har jag köpt för ca 150 kr från en hälsokostaffär på nätet och den innehåller 100 tabletter. När en hund blir dålig ger jag helt enkelt en kapsel morgon och kväll på maten! Jag har inte vågat ge full portion mat utan har minskat lite på mängden, MEN de har inte fastat en enda måltid! Fungerar helt fantastiskt och magen har blivit bättre direkt! Jag har gett Digest i några dagar medan jag gått upp på full portion med mat och sen bara slutat och det har fungerat klockrent på alla tre hundarna 😀

Bara fördelar, slippa fasta, snabbare fast mage och dessutom väldigt mycket billigare!

Teorin bakom varför detta fungerar är att hundar ska tåla att äta allt skit de hittar eftersom deras magsafter är surare än våra. När vi ger dem processad mat eller om hunden är lite känslig så behöver magen hjälp på traven för att få ner pH i magen och bryta ner bakterierna. Med lite saltsyrastimulerande medikamenter så löser hundens mage själv problemet och dessutom ska magen bli mer motståndskraftig i förlängningen! Bara bra grejer 🙂

(Blogg100, inlägg 11)

Nytt på hundfoderfronten, en liten prisanalys

Japp, en evig följetong är detta. Men kanske av intresse för någon? Om inte så är det iaf intressant för mig, som minnesanteckningar. Inläggen om svenska hundfoder har jag tex gått tillbaka till flera gånger 🙂

Nytt sen sist är att Monster nu äter färskfoder. Jag började med Nordic Sp+, utan vete men med ångkokt korn. Varför? Tja, en blandning av pris o h vänners rekommendation. Hittills, efter två veckor användning ungefär, så är jag väldigt nöjd. Monster är jättefin i magen och äter med god aptit. Troll, som matvägrat av och till i sommar, får lite färskfoder i sitt torrfoder och han älskar det. Troligen kommer jag att efter nästa säck gå över på färskfoder även på Yeti. Hans mage kan nog nämligen bli stabilare än vad den är nu. Troll kommer nog däremot få lite torrfoder även i fortsättningen eftersom han är väldigt dålig på att tugga på ben.

En svårighet med färskfoder är att det är übersvårt att hitta prislistor online. Det är lite trist tycker jag. Även om priset inte är allt så är det en faktor att räkna med. Jag har inte råd att lägga hur mycket pengar som helst på foder och har man tre stor border collies så äter de en hel del. Troll äter ensam 15 kg torrfoder på 6 veckor. Det blir ca 2 säckar per månad räknat på tre hundar (om de äter någorlunda samma mängd). Med ett foder som ligger i mellanklassen, som Robur Maintenance landar vi då 1138 kr per månad ungefär. Det är intressant som jämförelse till andra foder. Maintenance kostar 37,9 kr/kg och 13,5/dag kr för Troll. Ungefär.

Vom og hundemat

5 kg kostar 149 kr, det ger 30 kr/kg. Monster ska ha runt 450 g/dag (2 % av kroppsvikten), det ger en dagskostnad på 13,5 kr. Troll ska ha 520 g/dag = 15,6 kr. Yeti ska som valp ha 300 g/kg kroppsvikt som vuxen och jag tror han kommer väga runt 20 kg. Då ska han ha 600 g/dag = 18 kr/dag. Som vuxen ska han då ha 400 g/dag vilket är 12 kr/dag. Totalt ger det en kostnad på 47,1 kr under valptiden och 41,1 kr när Yeti är vuxen. Månadskostnaden blir 1413 kr när Yeti är valp och 1233 kr när Yeti är vuxen.

Bravo

1,2 kg kostar 35 kr, det ger 29 kr/kg. Räknat på samma siffror som ovan blir det Troll 15 kr/dag, Monster 13 kr/dag, Yeti (valp) 17,4 och Yeti (vuxen) 11,6 kr/dag. Totalt 45,4 under valptiden och 39,6 kr när Yeti är vuxen. Månadskostnaden blir 1362 kr eller 1188 kr.

Nordic SP+

Sist köpte jag burgare och det kostar 310 kr för 8,4 kg, eller 36,9 kr/kg. Snabbt förstår man ju att just DET inte alls är en bra ekonomisk deal (T 19 kr/dag, M16,6 kr/dag Y(V) 22,14 kr/dag och Y(vuxen) 14,76 ger en dagskostnad på 57,74 kr nu och 50,36 kr nu och en månadskostnad på 1732 kr eller 1510 kr när Yeti växt upp.

Däremot har Nordic korvar istället som är billigare och det blev det som fick följa med hem idag. 1 kg stora korvar à 28,5 kr gör 12,8 kr/dag för Monster, 14,8 för Troll och 17,1 för Yeti nu och 11,4 som vuxen. Det ger en dagskostnad på 44,7 kr/dag eller 1341 kr/månad nu och 39 kr/dag eller 1170kr/månad sen.

Det otroligt spännande resultatet blev alltså att det inte finns några pengar att tjäna på att använda just de här färskfodren. Varken jämfört med varandra eller jämfört med Robur. Det är kanske bättre för hundarna men inte för plånboken. Om jag skulle använda tex Nordic bas med vete istället skulle priset gå ner med någon hundralapp (1083 kr/månad nu, räknat på 23 kr/kg) men faktum är att jag inte förstår varför många säger att det är billigare med färskfoder än torrfoder?

Nåväl, för egen del var detta ändå intressant och så länge Monsters mage mår bättre spelar det egentligen inte så stor roll så länge jag inte blir helt ruinerad 🙂

Vilket färskfoder ska man välja? Hjälp!

Om jag nu ska ge mig ut i färskfoderdjungeln, vad ska man välja?

• Fodax har minkfarm i botten så det går bort.
• Nordic skulle kunna vara något.
• Vom og hundemat använder många, men varför? Vad är det som gör att det är bättre än något annat? Kan vara något för oss, fast helst vill jag ha svenskt.
• Bravo har jag hemma lite eftersom Troll har varit kräsen på maten i sommar och då har jag blandat hans torrfoder med lite färskfoder. Då får Troll plötsligt strålande aptit och slickar skålen ren 🙂 Jag upplevde att de är rätt dyra, styckpriset på en förpackning är 35 kr och det är 8 bitar i. Troll ska ha 5-6 bitar per dag så det blir ett väldigt högt dagspris. Men det kanske blir billigare om man köper flera?
• Klass finns väl med, men det har jag hört väldigt lite om.
• Finns det flera?

Snälla, hjälp mig med att berätta varför just du använder det färskfoder du gör?

Färskfoder då eller? Och valpkurs..

I morse vaknade jag av vad jag absolut inte vill vakna av, ett knorrande Monster. Klockan var 7 och det var bara att pallra sig upp, och ut. Mycket riktigt var han lös i magen. Han fick hoppa över frukost men trots det hade han sprutdiarrè två timmar senare. Senaste gången var midsommar och det är inte så länge sen. Dessutom finns det ingen anledning att vara dålig i magen, han har inte ätit något konstigt. Just nu känns det som att jag får ge mig och testa färskfoder. Jag gillar inte tanken på att balta och frakta mellan två städer, men vad gör man? Folk verkar tycka att de får stabilare magar på sina hundar med färskfoder, eller vad säger ni?

Nu raskt över till en helt annan sak. Igår började Yetis valpkurs. Yeti var inte bäst i klassen (vi har inte tränat så hårt) men det gick hyfsat. Valpar (och hundar) av olika raser är läskiga och ett och annat litet utfall kom minsann. Det blir utmärkt att gå på kurs tillsammans med denna saliga röra av valpar av olika raser, flat, boston terrier, dvärgschnauzer, dsg, couton och aussie.

Själva kursen fick mig framför allt att fundera på vad jag vill ha ut av träningen med min valp. Jag och kursledaren var inte överens igår om flera saker och det känns som att det faktiskt kan bli ett problem. Min tanke med kursen har framför allt varit att glida med på för att få kvalitetstid med Yeti och få träna med andra förare med valpar, att få kurssituationen helt enkelt. Tyvärr så funkade inte det igår. Jag kan till exempel inte acceptera att de andra förarna blir tillsagda att skrika och stampa och skrämma bort min 4 månader gamla valp om han skulle gå fram till någon av de andra. Han är en valp, han är knappast farlig, men skulle han bli riktigt skrämd av andra människor så kan ju jag få problem längre fram. Så gör man bara inte på en valpkurs och det tillsammans med några andra grejer gjorde att det inte alls kändes bra i magen efteråt.

Trots att jag efter valpkursen var på ett ganska dåligt humör körde jag ett träningspass med de vuxna hundarna. Vi körde lite runt-träning Lisa-style och lite kontaktfält och även om passet började lite haltande så gick det riktigt bra mot slutet! Jag fick till tajmingen i bytena och plötsligt hann jag mycket längre! Dessutom slutade Monster att riva. Kontaktfältsträningen gick också framåt och jag kunde mot slutet av passet röra mig mycket längre bort både framåt och åt sidan. Totalt sätt var det ändå en bra känsla när jag åkte hem från klubben 🙂

Till sist, en dagens Yeti!

Mörkrädd

För ett tag sedan läste jag en bok som heter Äta djur av Jonathan Safran Foer. I den kan man läsa om djurhållningen i USA och det är inte en särskilt trevlig läsning. Just idag tänker jag framför allt på antibiotikaanvändningen i animalieproduktionen i USA. Animalieproduktionen förresten, hur låter det egentligen? Det är ju kännande och tänkande varelser som behöver grönt gräs under klövarna, vidder att springa på och friskt vatten och fräsch mat. Frihet, precis som du och jag.

Men oavsett så matas de här djuren med antibiotika, inte för att de direkt är sjuka utan för att de faktiskt BLIR sjuka av sin livsmiljö om de inte får det. Djuren går igenom en massa procedurer innan de blir mat som kan innebära att de får ett hål i huvudet men överlever ändå, skållas levande, föder kalvar på väg till att få halsen avskuren mm. Om man är kyckling doppas man dessutom i en härlig soppa där alla andra kycklingar också doppas, en enda röra av bajs och annat avskräde. Och då har vi inte ens varit inne på deras LIV som består av artificiellt ljus och enormt stora flockar där djuren mår dåligt, på riktigt. De får ledproblem, blir hackade på och svansen blir avbiten om den nu inte är kapad från början.

Detta är en beskrivning av amerikansk slakteriverksamhet och Jonathan har gjort sin research, läs boken själva så får ni se! Han källhänvisning är gedigen! Personligen äter jag ju inte kött alls så det påverkar inte mig (förutom att jag tycker att det är en vidrig och fruktansvärd hantering av levande varelser) men det handlar ju om att jag inte heller vill ge mina hundar mat som behandlats på det här viset! Av den enkla anledningen ger jag numera svensk mat i form av Robur. Dock så var ju Monster dålig i magen förra sommaren och då köpte jag veterinärfoder.

En liten egenhet är att det inte finns några svenska veterinärfoder. En annan liten egenhet är att de är amerikanska. En tredje är att personalen på djursjukhuset idiotförklarade mig när jag pratade om antibiotikan som köttet i fodren är preparerade med sen födseln. De menade att de här företagen ALDRIG skulle använda djur som fått antibiotika till foderproduktion. Just det här påståendet är väldigt intressant med tanke på att alla djur i USA som föds upp i en konventionell djurindustri får antibiotika – med undantag (gissar jag) för ekologiska uppfödningar och säkert ett fåtal till. Hur kan det komma sig, undrar jag, att kött som i USA anses vara tjänligt som människoföda inte skulle duga i foderindustrin?

Nu kommer då nästa steg i vad veterinärdjurfoder egentligen innehåller. Det här är ett inlägg som faktiskt har en hel del källor. Jag vet såklart inte om det här är sant. Med tanke på den senaste tidens hästköttskandaler, är det någon som egentligen är förvånad? Kan vi överhuvudtaget vara säkra på vad som ingår i maten vi äter? Och, ju längre bort ifrån oss maten är producerad, desto mindre kontroll har vi.

Vad kan vi egentligen lita på?

Halt Troll och en massa skitgöra

Vacklande hälsa har varit fokus den senaste tiden. Dels har vi ju då min förkylning som satt mig ur spel hela förra veckan och som fortfarande håller mig i schack med hosta, en himla massa snorande och trötthet. Jag är iaf på bättringsvägen och överlevde en dag på jobbet igår utan att däcka efteråt. Ett stort framsteg 🙂

Tyvärr har Troll blivit jättehalt, han var som vanligt i lördags på dagen, sen åkte jag på årsmöte och efteråt kunde Troll knappt gå. Det är efter vila han blir så stel att han bara stapplar fram, men efter några meter syns ingenting förutom kanske en lätt markering som kan anas. Typiskt nog hade jag anmält honom till ett lopp i Laxå samma dag, slumpen är ju märklig ibland? Nu fick jag dra tillbaka anmälan och plocka fram Rimadyl istället. Trolle har klarat sig utan Rimadyl sen förra sommaren, men nu får det bli en kur eftersom han fortfarande är riktigt halt efter vila. Dessutom blir det pyjamas (nät-back-on-track) på inomhus och varmare täcke utomhus. Massage bör han få också, men jag vet att han kommer bli väldigt tjurig så det tar emot lite att ge honom det…

Utöver hälta så var Troll lös i magen i torsdags. Jag fastade honom först, men när det gick över så fick han äta lite mat ändå. Dagen efter bajsade han fast, men det var en märklig konsistens på det. Jag petade med pinne och trodde knappt mina ögon när det var en tygtass i skiten! Den här gamla och förståndiga hunden har alltså ätit upp delar av en leksak.. Inte så bra och tur att den kom ut!

Även Monster har haft en del i skitgörat, han bajsade ut en rejäl mask i lördags… Nu blir det avmaskning! Undrar vart den kommer ifrån, han äter ju inte bajs längre och just vuxna hanhundar ska ju ha lägst risk för maskangrepp har man ju hört. Monster får vara undantaget från den regeln! Dessutom har Monster blivit tjock. Inte bara lite tjock utan jättetjock! Jag fick en chock när jag vägde honom förra vckan och han gått upp från 22-23 kg till 25! När hände det liksom? Jag har sakteligen bytt över från det bra men svindyra Eukanuba Dermatosis (829 kr för 12 kg, 22/15) till det lite billigare Robur Active & Sensitive (599 kr för 15 kg, 22/16) och trots att det inte är ett särskilt fett foder utan ungefär samma som dermatosis så har Monster svällt upp även att jag har minskat på maten! Jag håller på att minska fodret ännu mer, men inte går han ner inte? Det verkar som att han kan äta väldigt lite av denna nya mat? Han äter bra och magen är fin så för övrigt så funkar den nya maten bra. Nu är det bantning som gäller! Utökad motion är ju lite lurigt såhär under lågsäsong när matten och Trollet är lite risiga och när jag dessutom har fullt upp med flyttpackning denna vecka, men maten kan nog dras ner på lite till!

En försmak

Vi packade båda bilarna och åkte ut till huset idag, mer än halva förrådet är där ute nu! Nästa helg försvinner förhoppningsvis resten, då måste vi packa på allvar också.

Vi njöt av lyxen att ha ett dubbelgarage också, P skulle byta en lampa på Polon och jag städade min, i ljus och inomhus! Vilken lyx alltså! Och mina hundgrejer, tält och allt sånt, kommer få en egen plats så att det är lätt åtkomligt både från garaget och uppfarten. Längtar!

Måste skriva nån rad om foder igen, i höstas såg ju Troll helt förskräcklig ut. Nu har han fått en helt ny päls och den är helt fantastisk! Han har aldrig varit så fin innan! Tjock, lockig och blank. Dessutom kan man nästa lugga honom utan att ett enda hårstrå följer med! Jag kan bara säga att Robur är ett riktigt bra foder, såhär fin har Troll aldrig sett ut! Dessutom äter han bra, är fin i magen och fiser nästan aldrig. It’s a keeper!

En rugguggla och klick till mig

Troll började fälla för över en månad sen (tror jag?) och nu har han tappat all päls han har. Han påminner mest om en tik som fällt ur efter valpning, till och med svansen är reducerad till en smal stripig tuffs. Jag blir ju lite bekymrad, dels över att han har fällt ur så mycket och dels över att den inte kommer tillbaka. Vi har ju bytt foder lite hit och dit, först åt han en säck RC intestinal och nu senast har han ätit en säck med Robur Performance. Är det fodret som gör att han ser så illa ut och att den päls som är kvar är torr och trist? Kanske får byta foder igen? Just nu är jag inne på Arden Grange igen, deras extremt dyra frakt fick mig att rygga tillbaka, men samtidigt har de foder som iaf på pappret ser bäst ut (det fetaste lammfodret, 25/16 och dessutom ett foder med fisk och potatis som är betydligt billigare och har högre proteinhalt än det Monster äter nu(640 kr för 15 kg jämfört med 779 kr för 12 kg..)) och som dessutom är producerade med hänsyn till djuren på ett annat sätt än amerikanska foder. Fraktpriserna är som sagt dyra, köper man en säck kostar frakten 80 kr, köper man två blir frakten 250 kr!! Köper man däremot tre säckar, då kommer man över 1500, som är deras gräns för fraktfritt.. Så tre säckar åt gången får det visst bli.. Är det någon mer som är sugen på det här fodret så kan man ju försöka köpa ihop om man nu inte vill köpa tre säckar per gång? Hojta isf!

Jag vill ge ett klick till mig också, jag gjorde nämligen bedriften att springa intervaller i tisdags! Jag har verkligen inte hållit igång springandet under de veckor när jag rest hit och dit mest hela tiden, men nu ska jag vara stationär i Jönkan i veckorna så då går det ju faktiskt att springa. Intervaller är nog bra för mig som är dålig på att springa snabbt! Dessutom var det faktiskt roligare än att springa i samma fart hela tiden. Min plan är att springa 2 ggr/vecka, jag frågade Pascal om han trodde att jag skulle göra det och han svarade ”Nej.” Tack för den älskling, love you too 😉