Månadsarkiv: januari 2022
Stormigt värre
Fy vilket tråkigt helgväder det har varit. Jag är så less på denna pandemi och i detta väder har det ju inte ens gått att vara ute. Jag och Lovis har gömt oss i bärjackan men blåsten gick ju rakt igenom mössan och gav öronvärk. Det enda, jag drömmer om nu är att gå på stan, dricka en chai latte på nåt trevligt fik och äta middag på stan. Gå i affärer, inte för att det är nån riktig hobby jag har, men bara att traska runt och inte behöva tänka på avstånden till andra människor känns som en dröm.
Nå, förhoppningsvis är detta kulmen, för jag tror snart alla på Facebook snart har haft det, utom vi då. Men det går på Arvids skola så vi får det nog när som helst nu. Om nu inte den tredje sprutan kanske hjälper?
Jag har påbörjat förra årets fotoböcker! Jag brukar göra en till hela familjen och en till Arvid. Framöver blir det en till Lovis också. Tanken är att barnen ska få med sig sina när de bli tillräckligt stora för att uppskatta dem. Det är ett rejält arbete, nu för tiden är det ju så lätt att fota så det blir otroligt mycket foton att få igenom. Men jag gillar verkligen att ha de där böckerna så det är det värt. Ofta blir det ju fler än två per år förresten, förra året gjorde jag en för vårt bröllop! Året innan gjorde jag en för Gustav, min lillebror som tog sitt liv 2019. Det var väldigt terapeutiskt att göra den, att gå igenom alla bilder vi samlat ihop och sätta ihop dem till något fint. Nu har vi syskon en varsin och pappa också. Arvid satt för ett tag sen och kollade i den med. Det blir ju ett sätt att få lära känna sin morbror, åtminstone lite grann.
Annars blir det mest att jag städar, läser eller stickar de stunder som Lovis är nöjd eller sover. Jag har börjat sticka på en Foykakofta. Det är samma mönster som på min bärtröja, men grundfärgen blir mörkt röd denna gång. Jag har börjat på ärmarna nu, det är så tacksamt att sticka i detta tjocka isländska garn för det går så fort. Men nu är jag sugen på att sticka något som är mer för inomhusbruk, eller kanske en vacker sjal. Vi får se!
Denna dag kommer bestå av foderköp till höns och får och på eftermiddagen ska Arvid och jag på stickcafé här i byn! Det är jag och mina barn tillsammans med ett gäng pensionärer, mycket trevligt! Arvid brukar leka med domino och sist försökte han virka. Mest uppskattar han att fika. Lovis hojtar mest och flirtar lite med tanterna. Jag njuter av att sticka och att få vara lite social. Alla trivs!
Plasten, skräpet och blöjorna
Jag läste en artikel i DN idag om de mängder av plast som finns överallt omkring oss. Det finns numera plast på de mest avlägsna platser du kan tänka dig och plasten bara ökar. Ingen vet exakt vad det innebär för ekosystemen och när vi väl vet det kan det vara för sent att reparera skadorna.
Det ligger i allas intressen att minska plastanvändningen, men som konsument är det inte helt lätt. Väldigt mycket av det vi handlar kommer i någon form av plastförpackning, runt grönsaker, allt i frysdisken, bröd, det mesta av våra hygienartiklar mm mm. Allt detta bärs hem och slängs sedan, förhoppningsvis till någon form av återvinning.
Jag har under flera år försökt att komma åt plasten, men det blir ändå väldigt mycket plastförpackningar i återvinningen. Mycket är ju svårt att komma åt som konsument, och många gånger är det svårt att ersätta plasten i t ex påsar. Plast har ju fina förmågor att hålla mat fräsch längre. Men mycket av plasten GÅR att undvika ändå.
Bebisar är kända för att öka på soporna men det behöver inte vara så. Här kommer några tips för att minska på både plast och sopor.
Har du också något bra tips? Kommentera vetja 😀
Två och schampo
Det var flera år sen vi gick över till fasta tvålar både till hår, kropp och händer. Det finns massor av schampotvålar numera och de fungerar utmärkt! Som balsam använder vi äppelcidervinäger, häller nån matsked i ett litermått som står i duschen fyller på med vatten och häller över håret. Håret blir lent och lättkammat och hårbotten mår bra. Det här sparar över tid otroligt många flaskor av schampo, balsam och tvål och dessutom slipper vi bära hem förpackningar med innehåll som mestadels består av vatten.
Städning
Sedan många år har vi bara använt såpa till all städning förutom fönstren. Man klarar sig faktiskt utan starka rengöringsmedel med olika kemikalier utan kanske i extremfallen. I höstas tog vi det ett steg längre och köpte en ångtvätt. Då behöver vi i de flesta fall inte använda några medel alls. I själva toalettskålen är det enda stället jag hittills tycker att en skätt såpa behövs. Men golv, fönster, handfat, dusch, toalett, alltihopa funkar att rengöra med enbart ångtvätten utan medel!
Bebisen
Bebisar är ena riktiga sopgeneratorer. Bara blöjor som slängs i Sverige uppgår till 414 miljoner st eller 20 000 ton per år! Det är ju helt galet. De går inte att återvinna och brinner dåligt pga att det är mycket vätska i dem. Jag köpte tygblöjor till nyfödda men de satt inte så bra och läckte så vi använde engångsblöjor till Lovis de första 2-3 månaderna. Det blev otroligt mycket sopor. Så fort hon blev lite större och tygblöjorna passade bättre gick vi över till dem på heltid och jag är så nöjd! Vi tvättar dem var tredje dag och förvarar dem i hinkar med lock som ställs på varandra. På natten har hon en formsydd blöja med en liten tät byxa över och det har inte läckt en enda gång. När vi körde engångsblöjor på natten läckte det ofta, oavsett märke på blöjan. På dagen har hon pockets, en blöja där man stoppar inlägg med bra uppsugningsförmåga. Det blir aldrig ryggbajsar och läcker väldigt sällan.
Vi använde tygblöjor till Arvid med och det är även ekonomi i det hela. Om man letar nya tygblöjor kan man bli lite avskräckt att de är dyra, men i tygblöjegrupperna på Facebook kan man hitta prisvärda begagnade blöjor! När blöjperioden sen är över kan man sälja dem igen. En enda blöja kan funka för ett helt gäng barn istället för engångsblöjor som sitter på ett par timmar innan de slängs. Dessutom är det ju ett stort plus för fina prints!
Den övriga bebishygienen görs ju bäst med tvättlappar i tyg istället för våtservetter med plast i som slängs direkt och små handdukar till kräks och annat.
Lovis gör faktiskt inte av med mer skräp än resten av familjen och det gjorde heller inte Arvid. Det tilltalar iaf den här mamman som inte gillar att slänga.
I köket
Har ni inte slängt ut teflonpannor och plastredskap är det ju dags att göra det nu. Gjutjärn håller oändligt länge bara man sköter dem rätt och de tål redskap i stål. Dessutom slipper man få i sig ämnen från både redskap och panna via maten.
Matrester stoppar vi i glaslådor från Ikea eller slår en bivaxduk om. Det är svårt att komma bort från all plast eftersom locken till glaslådorna ofta är i plast, men man slipper ju hetta upp plasten i mikron i en glaslåda. Skålar och bunkar finns det massor i keramik eller rostfritt stål. Egentligen är det ju bara att kolla när mormor var ung, vad användes då?
Det blev en Finn!
Tack för alla fina namnförslag! Jag hade nog valt Fabian eller Frans, men så kom Arvid med ut i stallet och ville att lammet skulle heta Sara! Det var ju både fel kön och bokstav så han fick tänka om. Han behövde inte lång betänketid för att bestämma att lammet skulle heta Finn efter huvudpersonen i favoritserien Äventyrsdags!
Finn går med mamma Disa i en egen box just nu men ska få komma ut till de andra imorgon. Det är två tackor till som ska lamma men de visar inga tecken på att vara nära än, trots att Cilla borde lamma i nästa vecka enligt min notering.
Jag gav e-selen till tackorna idag och Monster assisterade och höll dem i hörnet. Det går otroligt mycket lättare att fånga får när en hund tränger in dem i ett hörn!
Årets första lamm ❤️
I morse stod Disa med ett litet bagglamm när jag kom ut! Jag har haft koll i kameran, men missade att det var så nära. Allt har gått bra och nu var den lilla rund om magen också. Det är alltid en oro innan de har ätit tycker jag, fast oron är mindre sen jag skaffade lammpasta. Med några mm pasta i magen vet jag att de har energi nog att stå sig en stund.
I år ska lammen heta på F! Vad tycker ni, är det en Fridolf eller har ni andra förslag? 😀
Vallning i ridhus och lite vallfunderingar
Idag fick jag möjlighet att träna vallning i ridhus! Det är väldigt roligt att åka iväg och träna på ställe där vi bara tränat några gånger innan, nya får och dessutom träna med andra och prata lite hundar och annat! Lovis var med såklart och det är kanske inte superlätt att träna med en bebis men de andra hjälpte till så det gick bra ändå.
Jinn gick riktigt lugnt men hamnar lite för nära. Hon glider också gärna, det behöver vi träna på att inte göra. Men pipan börjar hon förstå och hon var fin och kommunikativ. Vi är på en bra plats hon och jag ❤️
Yeti gick riktigt bra idag! Jag har skrivit förut här i bloggen att han fladdrar och har svårt att trycka på och att han absolut inte gillar att dela. Det är så himla roligt att kunna skriva att han idag går rakt mot djur, trycker och att han kan komma in i väldigt små luckor i delningen! Fina Yeti, det har tagit sin tid men så har vi också haft den gamla skadan emot oss. Flera år där vi bara kunde träna korta korta pass eller inte alls. Och i början när jag tränade bara drivning (även på kurs) och aldrig fick till rätt pondus att få ner honom i tempo. Han går fortfarande gärna för fort men nu har jag andra redskap att få ner honom och ett helt annat sätt att träna och det syntes idag!
Vi pratade om det idag, att det är väldigt jobbigt att hålla pressen mentalt på hunden hela tiden. Det är utmattade att hela tiden vara på hunden och se till att den har rätt attityd. Jag tycker att det är en stor del i varför iaf jag behöver gå på kurs, att lära mig orka hålla i den mentala pressen på hunden och hålla ner tempot, och ha rätt lugn i flanken. Jag tänker att det blir lättare med tiden, när man väl fått hunden till att den alltid har rätt attityd, svårigheten ligger där när man hela tiden ligger på gränsen att lyckas och hunden vet att om den bara är uthållig så orkar föraren inte till slut och hunden kan öka tempot igen.
Det är också svårt att hålla på kriterierna om man är lite osäker på om hunden går tillräckligt bra. Där faller jag hela tiden. Att inte orka hålla tillräcklig press mentalt och samtidigt vara lite osäker på vad som är tillräckligt bra. Tro fasen att jag behöver gå på kurs hela tiden 🤣
Qanik till Lovis!
En vecka tog det att sticka en Qanik till Lovis! Den är i stl 1 år så väldigt stor, men lagom till hösten gissar jag. Jag har stickat den i alafosslopi, förutom det röda som är dubbel lettlopi. Jag var inte helt nöjd med det ljusblå och gröna först men tanken var ju att använda sånt jag redan hade. Men slutresultatet blev fint ändå tycker jag.
Under kniven
Alla pratar om Under kniven, programmet som handlar om skönhetsoperationer. Möjligen pratades det mest i förra veckan, jag är lite sen på bollen. Jag har inte sett programmet men har följt debatten och förfasas, inte egentligen över att så många gör ingrepp som över att jag lever i en tid som är så otroligt utseendefixerad.
När jag var tonåring på 90-talet och konsumerade mängder av tidningar som Frida, Veckorevyn och senare Amelia tyckte jag att fokuset på utseende var extremt. Det var väldigt mycket fatshaming och hur man skulle klä sig beroende på hur ens kropp såg ut. Massor om mode och smink såklart. Dessutom handlade många artiklar om hur man skulle se ut för att killar skulle tycka att man var snygg. Det var ofta artiklar där nån kille fick bedöma olika tjejers smink eller kroppar och säga vilket de föredrog. Givetvis fattade jag inte hur skevt och sjukt det var då, men sett tillbaka är det ju vansinnigt vad jag matades med som ung tjej.
Som vuxen har jag tänkt att den utseendehetsen ändå är något man främst ägnar sig åt som ung. Att man med åldern lär sig acceptera hur man ser ut och på något sätt landar i att man är den man är. Men jag inser mer och mer att jag har helt fel. Utseendehetsen och ungdomskulturen har kanske aldrig varit större än nu och heller inte rädslan för att åldras. Rädslan för att den manliga blicken inte ska träffa en när man passerat en viss ålder minskar inte, utan ökar. Och ökar gör även vår vilja att göra uppoffringar för att få rätt utseende i tiden och bromsa åldrandet.
Om stora tuttar är inne, ja då opererar vi in större bröst. Sen blev det ute med enorma sillisar, då tar vi ut implantaten. Nästa grej är stor rumpa, men inte med den ofta tillhörande kanske lite runda kroppen, nej stora implantat där bak och supersmal midja ska det vara. Nu verkar den stora rumpan vara på väg ut och Kim Kardashian har enligt ryktet opererat ut sina implantat. Vad blir nästa trend tror ni? Podden En varg söker sin podd tror på att det kommer bli att vara smal med allt vad det innebär av dieter, bantning och följden anorexi. Vi får säkert svaret på den frågan snart och kirurgerna står redo med kniven inför nästa trend.
Jag tycker man givetvis får göra som man vill, som enskild person. Men det gör mig oerhört ledsen att ingrepp som görs enbart för att förändra vårt utseende börjar bli vardag. Det gör mig ledsen att vi är så otroligt missnöjda över våra utseenden och att vi fasar så mycket över att sluta anses vara attraktiva av män. Att vi inte kan landa i hur vi ser ut utan måste injecera botox och fillers, få fylligare läppar och stramare och mer uttryckslös panna.
Jag tror vi förlorar så mycket på denna utseendefixering. Att vi förlorar kraft, fokus och inte minst tid, när vi lägger så mycket på våra utseenden. Jag får ofta upp till exempel nån kändis, till exempel Bianca Ingrossos sminkrutin i flödet på Facebook eller Instagram där man kan sitta och följa exakt hur hon gör. Och jag lovar, det är inget man gör på 10 minuter. Igår lyssnade jag på Fredagspodden för första och kanske sista gången. Efter att ha lyssnat på Hannas hudrutin i 20 minuter stängde jag av. Hur kan det vara intressant för någon att lyssna på hur någon har på serum för troligen många hundralappar på huden? Och detta är ju en stor podd med massor av lyssnare. Jag häpnar! Efter att ha lyssnat på detta är jag inte längre förvånad över att vi ännu inte haft en kvinnlig stadsminister. Inte för att kvinnor är mindre kompetenta utan för att ingen har tid att styra ett land när man måste spendera så mycket tid framför badrumsspegeln.
Ja, jag raljerar men patriarkatet tjänar verkligen på att kvinnor är besatta av utseendet istället för att förverkliga sig själva eller pyssla med viktigare grejer. För vem tjänar verkligen på att vi är så fixerade av utseendet? Ja inte är det vi iaf, åldern och döden kommer ifatt oss oavsett hur stora rumpor och slät hy vi har, det kan jag lova.
Vallningen
Under vintern har min motivation att träna hundarna varit väldigt låg. Det är inte helt lätt praktiskt heller med en bebis utan kräver lite mer planering. Jinn och Yeti har fått ett pass i veckan ungefär efter jul, vilket är lite sällan men bättre än inget.
Jag introducerade vissla på Jinn förra passet och fortsatte igår. Hon fattade snabbt att visslan betydde något och hon var redan igår mycket mer med! Hon är rätt lugn också och vallningen känns trevlig och kontrollerad. Förrförra passet tog jag ut dem på vallen och då var det lite mindre kontroll.. Jag tröstar mig med att Lotta säger att vi ska ligga precis på gränsen för vad vi klarar, för det är få vi utvecklas. Det innebär såklart att vi misslyckas också, men det är bättre än att köra på säkra kort hela tiden. Jag tycker ju själv att jag fastnar på samma nivå i vallningen så det tänket är verkligen bra för mig.
Jinn är en otroligt trevlig hund att jobba med, så mjuk och lyhörd. Jag tycker hon är lugnare nu efter vilan faktiskt om vi pratar hos fåren. I vardagen blir hon kanske inte riktigt lugnare av att vila om man säger så, haha!
Yeti vallade också och jag fokuserade på tempo och rena flanker. Vi har grejer att fila på, framför allt tempot för jag först nu fått riktig känsla för hur jag ska göra. Blir man någonsin ens halvlärd? Jag skulle behöva en ny hund om året minst för att bli bra tror jag 😅
Hur gick det med Monster?
Jag skrev ju inget här efter att Monster lämnades på djursjukhuset, så hur gick det egentligen med honom?
Jo efter ultraljud, röntgen med kontrastvätska, uppvätskning, starka smärtstillande och två dygn som inneliggande patient fick Monster komma hem med diagnosen pankreatit, eller inflammation i bukspottkörteln. Varför han fått det är lite oklart eftersom han äter mat som inte är fet. Kanske är det på grund av de smärtlindrande tabletterna han äter? Eller är det för att han äter upp Lovis matrester och Jinns mat som hon lämnat? Det kommer vi aldrig få veta men från och med nu måste Monster hålla strikt diet och det är INTE lätt med en bebis som dräller mat och med en Jinn som vankar fram och tillbaka till sin matskål och tar evinnerlig tid på sig innan hon till slut lämnar några kulor eller halva matskålen för gott.
Just nu mår han bra och är pigg. Som vanligt är han inkontinent och har svårt att bajsa. Det senare trodde jag var på grund av prostatan men han har tydligen bråck på ändtarmen. Tror mig när jag säger att det vill man inte ha! Det är väldigt besvärligt vissa dagar trots ganska stora mängder laktulos.
Inkontinensen beror delvis på att Monster har höga halter av kalcium i blodet, vilket ger ökad törst. Vi har inte hittat anledningen till varför han har det, men troligen finns det maligna tumörer någonstans. Nu är han ju både ultraljudad och röntgad i buken och där hittades inget. Han är ju pigg och glad, hänger med på alla promenader, passar fåren vid utfodring, han är inte halt och är som vanligt förutom en viss dövhet, ett lugnare tempo överlag och att han sover mer, så lider gör han ju inte.
Det är inte lätt att veta när man ska sätta stopp med en gammal hund. Jag vill inte göra några ingrepp på Monster förutom blodprov, men att säga nej när veterinären föreslår åtgärder som gastroskopi och vidare utredningar med lungröntgen för att utreda de höga kalciumnivåerna kräver ändå lite styrka. Jag tycker inte att det är rimligt att fullkomligt plöja ner pengar som inte kommer göra någon skillnad för Monsters välbefinnande, eller till och med försämrar eller förkortar den tid han har kvar. Samtidigt är det svårt att inte få dåligt samvete när jag säger att de inte ska göra allt de kan.
Det är svårt att veta om veterinären uttrycker sig utifrån Monsters bästa, eller utifrån att jag som djurägare ska vilja göra precis allt för mitt djur, eller utifrån ett rent vinstintresse (fast det sista tror jag verkligen inte). För det är otroligt dyrt med veterinärvård, det går liksom inte att sticka under stol med. Att ha sin snart trettonåriga hund på djursjukhus i två dygn kostar skjortan, även om man har försäkring. Särskilt när man hämtar hunden på en helgdag och är tvungen att hosta upp alla pengar på en gång.
Just nu mår Monster prima, även om han tycker att det är gravt orättvist att han måste stängas bort när det är matdags. Men hur ska jag tänka nästa gång han blir dålig och det går att göra något men det kommer kosta massor och det är oklart hur länge det kommer förlänga hans liv? För hur pigg han än är så finns ju den den där enorma törsten där som påminner om att någonting växer i hans kropp som vi inte har hittat, men som iaf inte verkar finnas i buken.
Det är svåra frågor och jag har inga bra svar. Jag vet bara att jag var väldigt tacksam mot den veterinär som sa att det räckte när Troll var inne på kontroll för sin artros och som raskt bokade in en tid för honom att somna in utan att ge mig andra alternativ. Det är så oändligt svårt att ta beslutet själv och jag önskar att jag den dagen det är dags träffar en veterinär som hjälper mig att fatta rätt beslut.
Ett hundliv är så otroligt kort, ena dagen är de valpar och nästa dag 13 år och ganska skruttig. Jag älskar Monster så oändligt mycket att jag såklart vill ha honom här så länge som möjligt, men det går ju inte. Älskade älskade hund, vad dessa tankar smärtar mig…
Bära på ryggen!
Jag har sagt att min bärtröja går att använda för ryggbärande också, men faktiskt inte provat. Idag var det upp till bevis! Det gick jättebra, men det är en utmaning att få tröjan över bebisens huvud när man ska ta på den så det underlättar helt klart med lite hjälp. Att ta av den är däremot inga problem att göra själv.
Idag var det nästan varmt att ha en tröja under bärtröjan. Underställ i ull har jag nästan konstant på vintern, men idag hade det räckt med bara det under tröjan. Det här makalöst tjocka garnet värmer otroligt mycket och stoppar faktiskt en hel del vind också.
Igår planerade jag mina stickprojekt framåt och kände mig riktigt peppad. Idag fick jag undan en hel del gardinstrykande och julbortplockande så jag borde också hitta sticka lite mer. Såhär ser det ut:
1. Mössa i alafosslopi med foykamönster som tröjan ovan. Det finns ingen beskrivning på det så jag kör på eget tycke. Den borde gå rätt fort.
2. Tröja i alafosslopi till Lovis. I restgarner, en riktigt varm utanpåtröja. Möjligen blir det byxor också.
3. Foykakofta till mig själv i mörkt röd och ljusa grå färger. Alafosslopi är helt slut överallt, tydligen på grund av pandemin, så jag får sticka i dubbelt lettlopi istället. Jag hoppas det blir lika bra.
För att hinna detta innan vintern är slut måste jag lägga på ett kol. Inga fler gardiner kommer strykas på ett tag alltså 😉
Jag har förresten gått med i en sjalsemestergrupp! Det innebär att man lånar sjalar av varandra, himla smart för att testa på nya färger, material och längder. Idag fick jag hem en kort Vanamo i grönt med mycket ull. Fantastisk! Jag fick inte fram de fantastiska färgerna inomhus, men jag får ju fler chanser att fota.
Jag ser mycket fram emot att testa den maximalt i två veckor!
Life of Monster, Yeti & Jinn 