Höken, silvertejpen och friheten

I förrgår satt jag och stickade i soffan i godan ro när jag plötsligt hörde vilda skrik utanför. Jag flög bokstavligen ut genom verandadörren och landade bredvid en förvånad duvhök som precis satt klorna i en av mina hönor. Höken tog till flykten och hönan sprang iväg.

Det var den lilla aracuanan Anna som råkat ut för ett överfall. Hon blev av med ett gäng nackfjädrar och fick en ordentlig reva i huden på bakre flanken.

Anna efter attacken

Alltid när höns blir utsatta för en attack av hök eller räv ställs man som djurägare inför dels om man verkligen ska ha hönsen ute och dels om man ska behandla eller avliva det stackars djuret. I Facebooksgruppen Vi som har höns är frågan om att nacka eller behålla en riktig vattendelare. Vissa verkar nacka för minsta skråma medan vissa vill till varje pris behålla livet på höns som är riktigt allvarligt skadade. Men jag tror att den bästa djurhållningen ligger någonstans mitt emellan.

Jag har varit tvungen att ta bort höns som blivit allvarligt skadade av höken och jag har behållit höns med skador också. Det är jättesvårt att veta ibland. Men jag tror ändå att en höna uppskattar livet efteråt även om hen har ont i något sår i några dagar om hon sen kan leva ett långt och lyckligt liv. Samtidigt så kan ju hönan inte gå med stora sår obehandlade. Ja, det är en balansgång, men denna gång uppskattade jag såret till att kunna läka. Däremot försökte jag tejpa ihop det för att det ska läka snabbare. Med silvertejp för det var det vi hade. Ja vackert blev det inte, men jag hoppas det kan underlätta läkningen.

Hönan Hedda med sina kycklingar

Den andra frågan är ju om man ska ha frigående höns när de kan bli utsatta för attacker både från luften och marken. I perioder har jag haft dem instängda i min lilla hönsgård med tak för att höken eller räven inte ska börja tänka på mina höns som skafferi. Om de kommer hit flera gånger och hönsen är inom lås och bom tröttnar de väl till slut.

Melvin gillar att vara ute!

Jag har förlorat höns både till räv och hök, men ändå vill jag att grunden ska vara att de ska vara ute. Det är ju själva nöjet att ha höns, att de ska få sprätta i trädgården och få leva riktiga hönsliv. Att stänga in dem för alltid blir ju bra trist.. I år har vi endast haft en attack och tänk då så många härliga dagar hönsen kunnat sprätta i trädgårdslanden och sandbala i rosenrabatten utan rovdjur.

Nej, jag kommer aldrig ha dem instängda i den lilla hönsgården med tak, annat än när myndigheterma kräver det eller i perioder av återkommande attacker. Annars får de vara ute, i trädgården när vi är hemma eller i deras rymliga utegård när vi är borta. Att skydda dem helt och hållet kostar för mycket av deras livskvalitet. De har också rätt att få sprätta i jord, äta grönt, en och annan insekt och få njuta av livet.

Ägg med riktigt gul äggula från glada höns