Rum för andlighet

Vart tar man vägen egentligen med sin själs törst efter ro och andlig eftertanke om man inte tillhör någon församling eller annat religiöst sammanhang? Jag kan ofta sakna den plats för själen som finns i kyrkor och i andra religiösa tempel och byggnader samtidigt som jag inte känner mig helt hemma i kyrkan på grund av gudens dominans där. Jag tror inte på någon gud men även för någon som saknar gudstro finns behov av eftertanke, självrannsakan eller bara ett ställe där man kan få sitta i lugn och ro hur länge som helst.

Många använder kanske naturen som själarum men jag skulle vilja ha en plats, ett hus, en byggnad där frid så att säga sitter i väggarna. Jag gick ur Svenska kyrkan för ganska många år sedan, kände inte behovet då. Men nu saknar jag både en plats för eftertanke och någon att prata med. Någon jag inte känner och som vars roll är att bara lyssna, att vara medmänsklig och att inte döma.

Kan man gå med igen i Svenska kyrkan trots att man saknar gudstro? Kan man plocka bitarna ur kakan utan att köpa grunden, det som förenar? Eller blir man det udda fåret, den som inte hör dit, den som varken är inne eller ute, som varken är vi eller dem? Det vore visserligen inte en ny känsla, jag har alltid känt mig som att jag inte hör till. Jag har alltid en avvikande tanke, känner mig som en fyrkant som inte passar i ett runt hål. Men vi kanske alla sitter i små båtar på ett öppet hav och ror så att händerna blöder för att nå en trygg hamn? Vad vet jag egentligen om vad andra bär på sina ryggar, vad de inte väljer att berätta eller visa upp? Vad vet jag om vad andra döljer?

Ingenting vet jag om det. Absolut ingenting.

Bilden är lånad här.

Fåren är flyttade

Igår flyttade jag och Monster upp fåren till den nya hagen med elstängsel. Bagglammen gick ju igenom efter ca 5 minuter men tackorna har nu hållit sig inne i ca ett dygn! Jag skapade bättre förutsättningar denna gång, tre trådar direkt, nyklippta får, djupare och dessutom vattnat jordspett och en lyckosam regnskur på morgonen.

Jag har gått i valet och kvalet hur jag ska göra med tackorna. Jag har försökt sälja Erika eftersom hon är så elak mot Yeti men det har gått dåligt. Jag har mest fått kommentarer om att min hund borde tuffa på sig och att tackor kan vara tuffa men det hjälper ju inte varken mig eller Yeti.

Idag testade jag att valla i nya hagen och då gick det faktiskt riktigt bra med båda hundarna! Erika stannade ett par gånger men attackerade inte och Yeti sprang inte undan utan stannade bara. Så skönt! Det är mycket trevligt att ha lite mer yta än hemma, den här hagen är ungefär en hektar och den hemma är 3500 kvm.

Monster tränade drivning på avstånd och det gick bra tills han blev trött och tappade bort sig på höger och vänster.

Jag hoppas att vi får till mer vallning nu i en större hage som ligger längs med vår vanliga runda. Det blir naturligt uppvärmning, nedvarvning och dessutom tillsyn av fåren, ett perfekt upplägg!

Vi bygger ett fort

Efter att räven tagit fyra hönor får de inte längre gå fritt i trädgården och hönsgården är för liten för att erbjuda någon stimulerande miljö till hönsen. Lösningen är att ha en större inhägnad där hönsen inte kommer ut och räven inte kommer in. Nu har vi byggt ett högt staket med gunnebonät på träram som är ca 1,8 m och satt finmaskigt nät nertill så ingen liten kyckling kan ta sig ut runt ytan mellan hönshuset, trädgården, fårhagen, det gamla dasset och höladan. Ytan är kanske 20×10 eller 15 m och det finns träd och ett rejält buskage i ett hörn, en öppen gräsyta och ett hörn med en tät gran. Vi har aldrig förlorat en höna till rovfågel och jag hoppas att buskaget och granen ger en del skydd trots att vi inte kan sätta tak på hela inhägnaden.

Jag tycker det blev riktigt bra, fast vi får fundera ett varv till på hur vi ska göra med grindarna. Det är rätt högt nät på dem idag men möjligen skulle en räv kunna böja ner kycklingnätet om det tog sig upp mot grinden. Jag är lite osäker på hur högt en räv kan hoppa egentligen?

Nyklippta damer

Bagglammen har flyttat hemifrån och tackorna går hemma för tillfället. Pappa och jag tog hem dem i torsdags och det var ett äventyr. De är inte särskilt lättlastade om man säger så. Monster fick jobba hårt och självständigt för att hålla styr på tackorna som ständigt gjorde utbrytningsförsök.

Nu är de hemma mest för att de skulle klippas innan jag tänkte prova att släppa dem i hagen med elstängsel. Att klippa tackorna gick fantastiskt bra! De stod upp och jag behövde knappt hålla i dem. De har varit med förr och bara accepterade! Så himla skönt! Därför var jag vid gott mod när lammen skulle klippas. Det gick inte lika bra… Omg så sprattliga små tackor kan vara.. Blod, svett och tårar kan vi sammanfatta det med, jag klippte mig själv ganska djupt i ett finger så blodet strömmade.

Igår var jag helt förstörd i kroppen, tog mig knappt upp till stående. Idag är jag helt ledbruten, har svårt att resa mig men det är lite bättre. Hur 17 bär sig fårklippare åt egentligen, för att inte bli helt förstörda i ryggen? Själv känns det förvillande likt känslan när jag lade mig i sängen efter ett arbetspass på zucchinifälten i Australien och var tvungen att klättra med händerna på grannsängen för att ta mig upp efteråt..

Tillökning!

Igår kom äntligen kycklingarna! De vi ska behålla stoppades in under hönan Henrietta i söndags och nu är fyra av fem ute ❤ Två små svarta ayam cemani-kycklingar och två silverudds blå! Otroligt söta 😍😍 De svarta är så himla pluttiga och små! Ett ägg är kvar, vi får se om det är nån bebis i det.

I kläckaren ligger de som ska till grannen. Det är våra egna ägg från kopparmaranen Sofia och hädangångna Heidi och Hillevi och Putte är pappa. Två av dem har kommit ut, en är på väg och ägget från Heidi har inte fått hålslag och är tyst så vi får se om den kycklingen lever. Jämfört med de små svarta kycklingarna så är de här två enorma! Måste nästan väga dem för att se hur stor skillnad det faktiskt är 😊

Vad jag har lärt mig av detta är att det blir ofta mycket färre kycklingar än ägg. Vi hade från början 6 ayam cemani-ägg och 8 ägg från våra egna, 3 silverudds blå och 5 blandisar. Totalt 14 ägg. Av dem har 2 ayam cemani-kycklingar, 2 silverudds blå och två blandisar hittills kommit ut, möjligen blir det 1-3 st till, 6-9 kycklingar totalt. I vårt första kläck i våras blev det 1 kyckling av 13 ägg. Det gäller verkligen att stoppa fler ägg än vad man vill ha kycklingar under hönan eller i kläckaren.

Nu håller vi tummarna att åtminstone kycklingen som är på väg ut har kläckts i eftermiddag och att de två äggen utan hålslag också visar sig ha en pigg dunboll i sig ❤❤

En resa till Stockholm

I lördags åkte vi till syrran, en snabb lunch och sen ut på stan. Vi hamnade mitt i folkhavet som väntade på Prideparaden och väntade in den och vilken fest! Underbart men jag fick även tårar i ögonen av gruppen av nyanlända som riskerat dödsstraff i sina hemländer bara genom att vara sig själva och älska dem de vill.

Efter Pride kryssade vi oss fram mellan människor och regnskurar till Gröna Lund. Vi åkte nästan alla karuseller för små barn och några för stora. Arvid tyckte nog att Lustiga huset var roligast 😀

Sen åt vi väldigt god mat på en vegetarisk restaurang på Söder.

Igår funderade vi på en himla massa olika aktiviteter passande en treåring när väderleksrapporten förutspådde regn. Vi landade till slut på Andys lekland och klättrade runt tills vi var blöta av svett.

Det var mycket mysigt att hänga med syrran en helg och det är underbart att se hur nära Arvid är sin moster. Där bor mycket kärlek ❤❤❤

Rävar och baggar och jobb

Denna första jobbvecka har rivstartat i ett lite för högt tempo. Baggarna har envisats med att gå ut ur den nya hagen, troligen för att de letade skugga. Jag har satt upp en tråd till och bankat ner jordspettet men de går ut ändå. Det behövs nog starkare aggregat till busarna. Nu är de ju rätt coola grabbar som inte springer bort men det är ju ändå lite pinsamt att få samtal från grannarna om att de har får i trädgården.. Nu är de hemma igen och kan inte bryta sig ut.

Det roliga med detta är att hundarna jobbat praktiskt. Yeti fick hämta hem dem idag och det var super att driva dem längs med grusvägen. Det blir nog fler promenader med dem 😉 Yeti växer av att kunna flytta på dem utan att de stångas för även om de är tröga så är de godmodiga och snälla.

När jag fixade med staketet igår var räven här igen och tog lilla Heidi 😭😭 Mina hönspartners trodde det saknades fler höns men både Sot och Lisen dök upp igen. De fyra moderlösa kycklingarna var borta och jag var så ledsen. Men efter mycket letande hittade jag dem i häcken vid vår veranda ❤ Små pluttarna, jag är så glad att de är oskadda. Nu får hönsen bara vara ute om hundarna är ute med dem. Räven har kommit när hundarna inte varit hemma eller inne i huset och det är ju ingen slump såklart. Nu har vi inga kvar från de första fem hönsen vi köpte och av de fyra kycklingarna som kom strax efter är det bara tuppen Putte kvar. Fem totalt har räven tagit av dem och totalt sex hönor har vi förlorat. Så sorgligt 😢

RIP lilla Heidi ❤

På jobbet är det sömnigt såhär sista veckorna av sommaren. Tur är väl det med baggar och rävar runt knuten. Totalt sett blev det ändå en rivstart och jag är lite matt. Jag behöver få in lite tid för återhämtning så jag inte hamnar där jag var i våras. Blir så fort sliten känner jag även om semestern fyllde på depåerna.