Monster 10 år!

Hurra! Monster fyller tvåsiffrigt idag! Denna härliga, underbara hund som hoppade rakt in i hjärtat på mig för snart 10 år sen när han var en liten valp. Monster, som jag haft så mycket roligt med, vi har tävlat massor i agility, vi har gjort vallhundsprovet, vi har vallat en massa hemma, vi har paddlat kanot och vi har vandrat i fjällen. Monster flyttade till mig när jag fortfarande bodde i studentlyan i Ryd, innan jag träffade Pascal och han har sen flyttat med mig till Krokek, tillbaka till Linköping, till Jönköping och till slut till vårt hus. Han hängde också med på resan med att få barn. Han är så fin med Arvid också även om han nog tänker att Arvid är en valp och att han inte alls behöver göra som han säger. Igår ville Arvid hämta hundarna från hundgården så han gick ut och släppte ut hundarna. Men sen fick han inte med sig Monster in. Monster satte sig och satt kvar medan Arvid klurade på hur han skulle göra. Ropa funkade inte alls så han gick fram och drog Monster i örat och i pälsen men Monster satt kvar. Då lyfte Arvid Monsters framtass men Monster satt tålmodigt kvar ändå. Först när jag öppnade dörren kom han glatt i galopp. Jag undrar ju hur han tänkte där egentligen när han vägrade flytta på sig?

Nu är denna valp som gav mig gråa hår när han tuggade upp väggar av både betong och trä, testade gin och hängde i gardinerna en rätt stadig hund som jag kan lita på. Men jag vet också att jag kan lita på att han stjäl mat från bordet om han kommer åt, att han äter upp hönsens mat och att han smiter in till fåren och puttar på dem lite om jag släpper ut honom i trädgården… En buse i viss mån fortfarande alltså!

Idag firade Monster med tårta, men kanske allra bäst var ett pass vallning på förmiddagen! Han är en otrolig arbetsnarkoman den hunden! Finns inget bättre än att jobba tycker han. Jag hoppas att vi får ha kvar honom i många år till, finaste hunden! ❤ ❤ ❤

 

Ett steg närmare självhushållning

Vi har drömt om ett växthus nästan sen vi flyttade hit och drev upp de första klena tomaterna som aldrig mognade. Men ett stort fint växthus är dyrt och vi har aldrig prioriterat det. Sen skulle vi vilja ha en robotgräsklippare också och ja, jag gissar att vi kommer ha 20-25 000 att lägga på ett växthus typ aldrig. Men det finns ju alternativ! Fler och fler köper odlingstunnlar i plast och även om jag inte gillar plast egentligen så är det otroligt mycket billigare och smidigare! Det behöver till exempel inte alls samma förankring och förberedelser! Så nu har jag klickat hem ett 18 kvm stort tunnelväxthus! I sommar kommer vi kunna odla tomater och gurka och chili och kanske melon? Jag hoppas att det kommer hålla några år också, vi kanske måste ta ner det under vintermånaderna så att det inte blåser sönder?

Utöver detta växthus har jag tänkt utnyttja vår gödsel på ett mycket bättre sätt i år! Jag har tänkt flytta den till trädgården och lägga upp den som en limpa och sen odla på. Skapa ett trädgårdsland helt enkelt ovanpå gräsmattan istället för att gräva. Om jag lägger vår gödsel (som har hög andel hö och halm i sig) på gräsmattan och lägger lite jord ovanpå tror jag att det kommer bli näringsrik jord av alltihopa till slut. Jag har även tänkt att lägga om odlingslådorna, ta bort jorden och lägga ett rejält lager gödsel och hö i botten och sen lägga jorden ovanpå. Jag tror de är alldeles dränerade på näring de där stackars odlingslådorna. Det blev väldigt klent resultat från dem förra året.

Jag är sugen på att odla framför allt rotsaker och potatis så att vi klarar oss större delen av året. Jag har odlat potatis, morötter, rödbetor och palsternacka nu i två år. Första året hade vi potatis till november ungefär, morötterna blev det inget med och rödbetorna åt jag upp direkt. Palsternacka odlade jag kanske inte då? Förra året odlade vi potatis så de sista tog slut i januari i år. Palsternacka har vi fortfarande kvar, morötterna blev det inget med och rödbetorna åts upp direkt. I år ska jag odla mer av potatis, samma mängd palsternacka, försöka på nytt med morötter men vräka på gödsel och se om vi kan få fart på dem. Rödbetor vill jag odla måååånga också! Och lök av olika slag, sallad, tomat, gurka, squash, broccoli, spetskål, ja listan kan göras lång! Och vi behöver sätta igång nu, redan i helgen!

En anledning till min inspiration är de här två böckerna som jag köpte på bokrean, mitt köpstopp till trots. Saker som man BEhöver är ju ändå ok och för att lyckas med odlingen i ett lite större grepp behöver jag kunskap och tips för att lyckas. Täckodling till exempel, jag har alltid haft ett helvete rent ut sagt med ogräs men i år är planen att täckodla så att de aldrig kommer upp. Sara Bäckmo har 450 kvm köksträdgård och lägger runt 1 timme per dag på att odla. Jag har inte en timme per dag eftersom jag har mina hundar, får och höns och dessutom jobbar jag gissningsvis fler timmar än Sara utanför hemmet, men sen tänker jag heller inte ha 450 kvm odling. Kanske hamnar jag på runt 70-80 kvm om mina trädgårdsland blir som tänkt? Förra året odlade jag i vårt land på 24 kvm plus Pascals odlingslådor som är kanske 6 kvm, totalt 30 kvm. Det var alldeles för lite tyckte jag, det blev väldigt trångt i mitt trädgårdsland. I år kommer det bli bättre! Ser så mycket fram emot det!

Tova tova liten toffla

Pascal är inne i en period när han tecknar just nu. Ansikten växer fram på papper med hjälp av blyerts och sudd. Han säger att han får en kick av att teckna. När det blir bra och  fint och motivet kommer fram så vill han bara fortsätta och göra mer. När jag ska rita något får jag snarare en känsla av ångest. Någon slags prestationskrav blandat med känslan av att var dålig. Inte bara dålig utan helt urkass. Som att det inte finns någon som ritar sämre än jag. Men det är inte så konstigt eftersom jag fick höra det när jag var liten. En vuxen i min närhet sa till mig och mina syskon flera gånger att vi bråddes på pappa när det gällde att måla och rita och en gång när hon bad honom rita en lucia såg det ut som en ko. Andra barn i min närhet var däremot jättebra på att rita. Troligen  var de också mer talangfulla än mig och mina syskon, men kritiken dödade också effektivt all lust att träna och eventuellt faktiskt lära sig något om hur man använder penna eller pensel. Idag kan jag möjligen klottra hjärtan och stjärnor om jag är uttråkad på ett möte. Men sen är det stopp.

Nåväl, jag har tänkt på mig själv som en extremt okreativt begåvad människa ända sen dess. Stel, tråkig och konstnärligt helt obegåvad. Fick tunghäfta eller vad man ska kalla det så fort jag skulle hitta på något att göra både på bilden eller syslöjden. Jag bara satt där medan hjärnan kortslöt sig. Rädsla för kritik och för att andra skulle tycka att jag var dålig tog över helt. Till slut krystade jag fram något men jag hade nog en slät 3a i de kreativa ämnena och det var kanske rätt utifrån vad jag presterade.

Men jag får nog faktiskt revidera synen på mig själv som en konstnärlig idiot. Jag får ju fortfarande lika mycket ångest om någon sätter en penna i handen på mig och förväntar sig något annat än skrift. Men jag kan ju skapa figurer och saker och till och med bli nöjd med hur de ser ut! Det är då ullen som är materialet och det är så förlåtande att man kan ändra och bygga på i efterhand. Eftersom jag har ull nästan i överflöd gör det inget om det helt går åt skogen heller. Då får jag helt enkelt slänga och börja om. Jag har nu i vinter gjort en tavla, olika djur som hundar, får och höns, de fina ljuslyktorna som jag till och med fick en beställning på och sålde och nu senast har jag gjort tofflor. Tre par har jag gjort, åt mig själv, åt Arvid och åt syrran! Fler har jag tänkt att göra, Pascal vill ha och sen har jag tänkt att göra minst en par till som gästtofflor. Vi har ju ganska kalla golv på vintern.. Jag fick en rätt gammal bok om tovning av min moster som jag använt som utgångspunkt och sen har jag hittat inspiration på nätet. Jag både våttovar och nåltovar när jag jobbar med ullen, ofta i kombination som att våttova en grov form och sen nåltova detaljerna. Det som tar längst tid och som är tråkigast är att karda ullen. Hade jag inte köpt kardbänken hade det nog inte blivit mycket gjort eftersom det går åt rätt mycket kardad ull att göra en toffla eller en kanvas till en tavla. Nu går det ju hyfsat snabbt men jag skulle önska att jag hade en kardmaskin istället för att få upp tempot ännu mer. Någon gång kanske? Jag får skapa en dröm i appen Dreams och börja spara pengar till det 😉