Två månader av Teroldego!

Igår blev min första sjal Teroldego klar! Inatt har den legat på tork och nu är den klar att användas! Så otroligt mjuk och fin är den 😍

Jag är nöjd med färgerna och mönstret, det finns säkert fel men jag har haft som princip att inte repa utan bara justera antalet maskor om jag hittade fel. Annars skulle det tagit ännu längre tid. Möjligen borde jag virka en kant men jag är ganska säker på att garnet inte räcker. Vi får se om jag tycker det är värt att köpa en härva till efter lite användning.

Stor! Köksbordet är ändå 2 meter långt!

Jag har lärt mig sticka spets nu, det är riktigt kul! Bollar ska jag däremot inte göra så många igen, det tar en himla tid.

Detta är också det första jag stickat efter beskrivning på engelska! Det gick väldigt lätt med hjälp av Youtube, och det känns skönt att ha rivit av det plåstret.

Fler än 200 bubblor tog tid att sticka!

Nu ska jag ner i det luddiga träsket ett tag! Jag har börjat på Cumulus blouse i borstad alpacka! Sen blir det mohair. Jag har en tanke om att jag inte ska köpa tröjor alls utan bara sticka i framtiden. Undantaget blir linnen i bomull, det använder jag ofta och det är svårt att ersätta med stickat tror jag. Byxor, strumpor, underkläder och regnkläder får jag också köpa, men annars går ju allt att sticka 😅

Spetsigt värre

I min stick-karriär visar sig samma tendens som många andra saker i mitt liv, nämligen att jag ger mig på saker som är svårare än vad jag egentligen borde klara av. Jag byggde till exempel min hundgård själv trots att jag knappt hållit i en skruvdragare innan och när jag började sticka gav jag mig direkt på en tröja med mönsterstickning i fem färger. Den är jag inte helt nöjd med passformen på och jag är lite sugen på att sticka om den. Frågan är om det någonsin blir av eftersom jag har så många fina saker i kö innan det ens kan bli aktuellt.

Den andra grejen jag stickade var en rätt svår topp i lin med spetsstickning på ärmarna, toppen Siw. Den blev faktiskt helt okej, men vad jag svor när jag skulle sticka spetsen! Att jag gav mig på det är ju lite knäppt, jag hade ju knappt flyt i stickandet och ingen koll på masktäthet men det gick ju rätt bra ändå efter några repningar 🤣

Spetsen på ärmen blev nog inte riktigt exakt som den skulle vara, men det ser man ju inte om man inte detaljstuderar den.

Nu håller jag på en sjal som heter Teroldego. Den är stickad i tre färger med både mönsterstickning och spetsstickning. Nu är jag inne på en lååång bit med spets med bollar! Det tar en evig tid att sticka bollar men själva spetsen går faktiskt betydligt bättre denna gång, trots att jag inte stickat spets sedan sommaren 2020. Nåt snappade jag nog upp då ändå 🙂

Men efter denna långsamma och omständiga stickning ska det bli skönt att göra något lättare med mer flyt. Tröjor till mig själv i mohair är planen!

Ullegull

Kommer ni ihåg att jag gjorde skickade min egna ull på lönspinning hösten 2020? Jag sålde det mesta eftersom fakturan var HÖG men sen har det legat. Jag saknade som sagt all ork när jag var gravid, men också kunskap. Jag har lite svårt att hitta mönster till ett garn, det är mycket lättare att hitta garn till ett mönster. Men sent omsider har jag kommit fram till att mitt ljusa garn från tackorna är likt Järbos Svensk ull och Raggi! Så mönster som passar de garnen funkar även på mitt ljusa garn.

Jag är sugen på att sticka i mohair så jag kommer faktiskt använda mitt garn tillsammans med ett mohairgarn till en fluffig tröja. Målet för mitt stickår 2022 är att:

• Sticka i mohair
• Sticka en sjal
• Lära mig minst en ny teknik som flätor eller brioche
• En kofta till Lovis

Kanske borde jag skicka höstull på spinning i år igen? Problemet är att få lönsamhet i det. För att gå plus behöver priset vara ganska högt. Det vore ju roligt att få en del färgat också? Jag får spana på det.

Apropå de där ulliga fröknarna så väntar jag bara på lamm. Tre tackor fick träffa Edvin i höstas men bara Disa har lammat. Nele har lite juver men det är inte nära lamning och Cilla undrar jag om hon alls är dräktig. Det är ju märkligt för hon fick lamm förra året och hon gick med bagge i 6 veckor. Det borde ju vara tillräckligt länge för att få till det kan man ju tycka? Nåja, än finns det tid kvar.

Det enda lammet hittills, Finn, växer så det knakar. Helt otroligt så snabbt han växer faktiskt. Det är fördelen med att vara ensam, man får all mat utan konkurrens.